The game – kursbok hos FBI

10 mars 2011 av H. | 4 kommentarer · Bloggat

Var det någon som tyckte att den raggningsteknik som Neil Strauss lär ut i The game lät lite mekanisk? Kanske lite bättre lämpad för något annat slags situationer än flirt och förälskelse? I sitt senaste mailutskick till sina fans berättar Strauss om något oväntat som hände honom nyligen. FBI hörde av sig. Nej, de ville inte arrestera honom, men han blev ändå chockad av vad de hade att säga, skriver han.

Den högt uppsatta agent som tog kontakt sig berättade att The game är obligatorisk läsning för hans män. De använder den som kursbok. De metoder för att hacka det sociala spelet – ta kontakt, vinna förtroende, få folk dit man vill – som Strauss beskriver är som gjorda för FBI:s arbete. Nu ville de lära sig mer, och agenten undrade om inte Strauss skulle kunna hålla en kurs för FBI-folk. Strauss ställde upp, och flögs iväg till en ort han inte får nämna.

”Den erfarenheten fick mig att inse någonting”, skriver Strauss. Men han drar inte den slutsats som borde ligga närmast till hands. Istället är han förtjust över att The game låter sig användas till så mycket. Möjligheterna är större än han anade. Även försäljare borde studera The game, skriver han, fångad av sin nyvunna entusiasm: metoden fungerar utmärkt för att snabbt sälja in vad som helst. Inte bara sig själv.

(Publicerad i GP 10 februari 2011)

Tags:

4 kommentarer

  • 1 Magnus | 10 mars 2011, 16:43

    Jonas Frykmans och Orvar Löfgrens “Den kultiverade människan” skrevs som ett försök att analysera och problematisera den gamla medelklassens vanor, men blev snabbt en referenspunkt för unga studenter och klättare som använde den som handbok för att restaurera och återuppfinna ett “fint sätt” – detta var ju innan fru Ribbing och andra hade öppnat hövlighetsspalterna. Så kan det gå!

  • 2 Waldemar Ingdahl | 29 mars 2011, 17:15

    Någonstans tycker jag mig känna igen David Riesmans gamla bok “The Lonely Crowd” stå bakom motiveringarna till att The Game fungerar. Kan det stämma?

  • 3 Gabrielle Björnstrand | 30 mars 2011, 00:25

    Ja, eller hur “the outerdirected” totalt tog över från “the innerdirected” (person). Vill du fortsätta förklaringen=?

  • 4 Magnus | 30 mars 2011, 03:30

    Richard Jeni uttryckte det här någon gång på 1990-talet i vad som känns som en genial aforism: “Honesty is the key to a relationship. If you can fake that, you’re in.”

    Möjligen var det en replik i tv:s “Vänner” där Jeni skrev en del manus (jag vet inte) men det är framförallt en djupt samtida vändning (och “fake that” anspelar givetvis på ett halvsynligt “take that”, stå ut med det). Integritet eller vad som ser ut som äkta, osjälviskt intresse funkar bara om de vävs ihop med beräknad förförelse, smicker och självdramatisering. Fenomenet kan studeras inte bara i tv-serier utan på varenda säljavdelning, i media och inom politiken, i litteraturen och i skolan.

Kommentera