Bara sådär i förbigående,

15 juli 2011 av H. | 4 kommentarer · Bloggat

mitt i en artikel bland DN:s utrikesnyheter, kan man läsa att USA:s pengar tar slut den 2 augusti. “Enligt gällande regler får man inte låna mer. Kongressen måste därför godkänna en höjning av skuldtaket. Annars kan landet inte betala sina räkningar vilket vore katastrof för världsekonomin.” Nyss var det Grekland som var på väg att kollapsa, nu står alltså USA ett par veckor från bankrutt? Hur har vi hamnat i den situationen? Det är kanske dags att lära sig förstå lite ekonomi.

Tags:

4 kommentarer

  • 1 Bengt O. | 15 juli 2011, 17:40

    Ja “vi” har väl inte precis hamnat. I övrigt är skriv- och uttryckssätt enbart de färskaste utslagen av det patellarreflexartade panikmakeri som journalister, tyckare och bloggare ägnat sig åt det senaste halvåret.

    Om man inte höjer skuldtaket kommer det i första hand att drabba federala tjänster och federalt anställda och andra som är beroende av centralregeringens pengar. Illa nog och omänskligt också men helt i linje med den republikanska “arbetslinjen.” Men någon “katastrof för världsekonomin” blir det inte – det är bara önsketänkande från wannabe Kassandras. (PS EU kommer inte heller att gå under och euron kommer att finnas kvar DS)

    Den huvudsakliga anledningen till problemen är att regeringen tvingats låna stora pengar för att hålla ekonomin gående. Oppositionen ser det inte så utan menar att man slösar pengar på folk som inte vill arbeta. De katastrofhungrande journalister går -förhoppningsvis omedvetet- de dunkla krafternas ärenden. Det vore fint om åtminstone några kunde hålla huvudet kallt och titta på fakta.

    Visst den federala regeringen har jättestora problem som ställer allt vad “eurokris” heter i skuggan. Men innan vi strör aska i håret borde vi analysera de realekonomiska effekterna vilket i vart fall inte görs i DN:s utrikesnyheter.

  • 2 H. | 15 juli 2011, 21:12

    Men vem har USA lånat av? Vet du?

    Jag slår för övrigt gärna vad om att världen inte kommer att gå under, men helst i kronor, inte euro!

  • 3 Bengt O. | 15 juli 2011, 21:42

    Ja det blir säkert billigare för dig.

    Grovt taget 2/3 av USAs “statsskuld” hålls av egna medborgare. Dvs. i stort sett ofarligt. Ca 1/3 är i utländska händer där China helt dominerar.

    Vad vi ser i USA idag är ett “cash flow” problem för den federala regeringen. Det mesta snacket om statsskulden (“varje medborgare är skyldig XXXXX dollar”; “vi vältrar över en skuldbörda på våra barn”, “den som är satt i skuld är icke fri” etc.) är politisk propaganda och grundat på falska analogier med privatekonomin. För att kunna bedöma situationen krävs en mycket mer ingående analys av skuldens struktur och av räntebetalningarna och mycket annat. Sådana resonemang ser man aldrig i lättillgänglig press.

    Jag säger naturligtvis inte att det är likgiltigt vilka underskott man gör och hur mycket man lånar men situationen för en stat är helt annorlunda än för ett privat hushåll.

    Åtminstone en rating agency har hotat med att nedgradera USA:s kreditvärdighet som man gjort med flera europeiska länder. Det får anses som rent sabotage utfört av aktörer på finansmarknaden med gud vet vilken agenda.

  • 4 Magnus | 16 juli 2011, 05:29

    “Bankrutt” är litet oegentligt, det är ju inte precis så att USA håller på att gå i statsbankrutt på samma sätt som Sverige efter Görtzen. Rubrikgnuggandet är, som Bengt var inne på, utbrett både i Sverige och USA och många svenska tidningar tar ju helt enkelt över jänkarnas rubriker direkt (hur ofta ser man inte “monster-” som förstärkande prefix numera?)

    Om USA skulle ställa in betalningar 2 augusti (inte så troligt) så väljer de förmodligen inte att ta det just på landets utlandsskuld: det vore potentiellt mycket farligt, destabiliserande. Men visst, både USA:s och Greklands (och Kinas?) problem med berg av skulder är ju ett tecken på att det idag är banker, mäklare och finansinstitut som sätter agendan, snarare än regeringar och folkopinioner. och att relationerna mellan pengar och reella värden har blivit mycket suddig. Du skrev för ett par år sen apropå den där danska debattboken om konstkritikens kris att “elefanten i rummet är vårt ambivalenta förhållande till auktoriteter (—) våra värderingar vilar inte längre på någonting speciellt, och det går bra så länge vi inte orövar dem för hårt”. Något liknande gäller idag för marknader, politiker och medier: värden skapas genom att några (fler eller färre) starka aktörer snackar upp något, inte genom direkt produktiv förmåga eller “#good work”.

    Jag håller helt med Bengt om att man inte kan bedöma en statsbudget på samma sätt som en hushållsbudget, och de som kör det racet – Bo Söderstens gamla snack om närande-tärande, han har fått tusen eftersägare, som postulerade att det bara är det privata näringslivet som kan skapa några värden i ett samhälle, som kan generera färsk “real money”, de är i grunden ute efter att driva propaganda och slippa att behöva diskutera sin ståndpunkt som politisk eller ideologisk. “Den enda vägen” som det brukar heta när det översätts till politik dvs åtstramningar och nyliberaliseringar är common sense och i grunden inte alls politiska eller etiska vägval.

Kommentera