Filosofi i lampaffären

11 februari 2013 av H. | 6 kommentarer · Bloggat

Det här är en filosofisk artikel och den börjar i en lampaffär. När du gått in i en lampaffär är du omgiven av ett myller av former. Många av dem kan vara modeller du aldrig sett förut, former som inte har någon motsvarighet i ditt inre lampregister. Ändå förstår du att de alla är lampor. För en filosofiskt lagd person öppnar sig ett problem här: hur kan du känna igen att alla dessa föremål är lampor om du inte kan formulera någon generell regel för hur en lampa ska se ut?

Författare till filosofiböcker brukar illustrera samma problem genom att prata om bord. Det beror på att de inte vågar gå in i lampaffärer.

Den lärdom vi förväntas dra – förutom att sådana resonemang ska få oss att känna oss smartare – är att begrepp som vi inte klarar av att ge någon strikt definition är ihåliga och i grunden meningslösa. I alla fall bör vi handskas misstroget med dem. (Men om vi inte kan definiera ”bord” och ”lampa” – vad gör vi då med ”demokrati” eller ”omdöme”?) Jag skulle vilja göra rakt motsatt poäng. Att vi genast förstår att alla dessa olika föremål av glas, plast och metall är lampor ger en antydan om hur vårt tänkande fungerar.

Läs fortsättningen i UNT [rättad länk]

Tags:

6 kommentarer

  • 1 Lennart Erling | 11 februari 2013, 18:05

    Hej,
    länkfel! Länka om:

    http://www.unt.se/kultur/essa/ar-en-lampa-en-lampa-2253834.aspx

  • 2 Oscar | 11 februari 2013, 18:37

    “men om vi matade en rationellt tänkande maskin med samma input som vi matar oss själva med skulle den skära ihop.”
    Intressant text, som vanligt, men varför sätter du likhetstecken mellan rationalism och symboliskt tänkande? Symbolisk AI baserad på bestämda kategorier är sedan länge ersatt av distribuerade representationer och liknar mer associativt tänkande.

  • 3 H. | 11 februari 2013, 22:43

    Nu är länken fixad. Tack för påpekandet! Man vet att sajten är läst när man snabbt får höra att någonting är fel.

    Oscar: här argumenterade jag mot ett slags envis allmänuppfattning om vad rationalitet är. AI har säkert rört sig förbi den, liksom modern filosofi. Jag är skeptisk till AI men kan inte kommentera det som pågår vid forskningens frontlinjer utan att vara bättre påläst. Posta gärna en länk om du har något du vill rekommendera.

  • 4 Henning | 17 februari 2013, 18:34

    Hej!

    Jag undrar lite vilka det är som tror de här sakerna som du kritiserar. Det är rätt länge sedan filosofer i allmänhet ansåg att begrepp behöver tillräckliga och fullständiga sanningsvillkor för att vara meningsfulla. Det var vanligast precis i början av förra århundradet eller så. (Wittgensteins Filosofiska undersökningar från 1953 är en av de största influenserna i motsatt riktning.) Inom neurologin och kognitionsforskningen har man aldrig haft några såna vanföreställningar. Hjärnan är ju ett massivt parallellt nätverk av neuroner, vilka är bra just på att känna igen delar av mönster och partiella och imperfekta likheter. Kanske det Wittgenstein redan då kallade “familjelikheter”. Så vem är det som tror de här sakerna egentligen?

  • 5 H. | 18 februari 2013, 15:07

    Jag argumenterade emot ett slags envis allmänuppfattning om vad rationalitet är (se ovan). Låter det jag skrev verkligen så främmande?

  • 6 Magnus | 20 februari 2013, 06:20

    I litet mer praktisk mening handlar det kanske om att sådant (ting, erfarenheter, egenskaper, illuminationer) som låter sig *utnämnas* – detta B är en X, tillhör klassen av X, därför att JAG säger att det är en X, tycker att det är en X eller för att Y äger den och han anser att det är en X” – blir problematiskt i alla sammanhang där man vill kunna resonera om något utan att hamna i auktoritetstro. Lampor är ganska lätta att känna igen när de kommer till använding, och de har bara en huvudfunktion; med en del andra grejor är det svårare.

Kommentera