Språk är våld. En serieteckning är våld. Tystnad är våld. Allt är våld – utom våld. Våld betraktar vi som underhållning. Känsligheten för sårande språk samexisterar med en masskonsumtion av industriproducerat underhållningsvåld – en inkonsekvens som gör att vi kan lära känna oss själva bättre, skriver jag i SvD idag.
.
Vill ni veta vad som är verkligt underligt med vår tid? Att all denna välutvecklade känslighet för mikroaggressioner och subtila former av språkligt förtryck samexisterar så problemfritt med en masskonsumtion av industriproducerat underhållningsvåld. Ord är våld och litteratur är suspekt, men industriproducerade våldsfantasier är lika harmlösa som ostbågar.
.
Okej, det finns en samhällelig inkonsekvens i synen på språk och våld – än sen? Är det förbjudet att vara inkonsekvent?
.
Inte alls. Tvärtom, inkonsekvenser är intressanta. De ger oss en chans att lära känna oss själva. Får man syn på en inkonsekvens är det dags att skärpa uppmärksamheten. Hittar vi två ytfenomen som inte passar ihop kan vi börja fundera över vad det är som pågår under ytan.
.
Läs artikeln här: Är ord farligare än industriellt underhållningsvåld?
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera