Så har man sett Prometheus … Inte lika dålig som jag fruktat, men rätt ojämn, som om manuset skrivits av en tonåring och en vuxen som inte kunnat samarbeta utan skrivit ungefär varannan scen. Framförallt de övertydliga religiösa anspelningarna är tonåringens verk, antar jag. De körs ner i halsen på åskådaren med samma subtilitet som när en facehugger befruktar sitt offer genom munnen.
Filmen är full av blinkningar till sådant man redan sett, från androider vars avkapade huvud fortsätter prata till – tyckte jag – scenen i Chaplins Diktatorn där Hynkel bollar med jordgloben, lätt som en såpbubbla. Filmen utspelar sig på 2090-talet; trots de många tekniska framsteg som har gjorts står bokstavsformgivningen för datorskärmar tydligen och stampar på samma fläck som i filmer gjorda på 1980-talet. Utplattade sansseriffer är fortfarande futuristiska 2093.
5 kommentarer
1 Gabrielle Björnstrand | 4 juni 2012, 22:25
Filmer som blinkar, står och stampar och ”kör ner i halsen”. Inget för mig heller. Skulle inte ens ha testat soppan, tror jag. Men du är väl tidsanalytiker?
2 H. | 5 juni 2012, 17:42
Vem, jag?
3 Gabrielle Björnstrand | 5 juni 2012, 19:53
Äsch vi skippar det där.
Läste just din essä om Publiken i DN, (och indirekt om Kierkegaards ensamma klokhet). Suveränt bra.
4 H. | 6 juni 2012, 06:20
Tack!
5 Magnus | 7 juni 2012, 10:09
En anledning att både År 2001 och Stalker blivit klassiker inom sf-filmen (i vid mening) är just frånvaron av övertydlighet. Lägg därtill bra skådespeleri och att ingendera filmen hastades fram för att krängas till någon bestämd målpublik.
Kommentera