Det skarpaste jag läst om vår tids kära debattämnen har påfallande ofta kommit från honom. Så här låter det när han kommenterar woke:

”Den svarta woke-eliten är fullständigt medveten om att den inte kommer att uppnå det uttalade målet att minska förtrycket av de svarta – och det är inte ens vad den vill. Vad de verkligen vill ha är vad de håller på att skaffa sig: en moralisk auktoritetsposition från vilken de kan terrorisera alla andra, utan att göra någonting för att förändra de sociala relationer som bygger på förtryck. Situationen för dem som terroriseras av den woke eliten är mer komplicerad, men fortfarande tydlig nog: de underkastar sig wokerörelsens krav eftersom de flesta verkligen har gjort sig skyldiga till att förtrycka andra, men att underkasta sig kraven från wokerörelsen erbjuder dem en bekväm utväg – man tar gärna på sig skulden så länge det innebär att man kan fortsätta leva likadant som förut. Det är den gamla protestantiska logiken: ’Gör vad du vill, så länge det ger dig dåligt samvete.’”

Det är på grund av den sortens iakttagelser som jag genast plockade upp hans senaste essäsamling Against progress. Den är gulgrön som en signalväst, en färg som vill väcka läsaren och stimulera tänkandet, och innehåller 13 texter om aktuella ämnen.