Antag att du vaknade upp en morgon och hade möjlighet att avskaffa en välkänd idé – en enda. Vad skulle du välja? För min del är svaret enkelt. Det är dags att vi befriar oss från de idiotiska missförstånd som ryms i ordet ”utveckling”.

Den största lögnen om framtiden är att det finns en utveckling som inte går att stoppa. Ju förr vi inser det, desto bättre. Det finns ingen utveckling som pågår oberoende av oss, och som vi är tvungna att anpassa oss till. Utvecklingen är vi. Utvecklingen är inte något som händer, den är vad vi gör. Den är inget annat än en följd av en mängd små och stora mänskliga beslut.

Därför kan vi, när som helst, fatta helt andra beslut om vilken framtid vi vill sikta mot, men det avstår vi från. Vad gör vi istället? Vi låtsas att vi sitter på ett tåg som rusar framåt, mot en destination som vi inte har valt. Vi inser visserligen att resan tidvis kan bli ganska obehaglig, men vi tror att vi inte kan göra något annat än att följa med och acceptera vad som händer. Att det är vi själva som har byggt tåget, lagt rälsen och svettas medan vi skyfflar kol i ångpannan vill vi inte erkänna. Visst är det märkligt att lägga ner allt detta jobb och sedan lämna förarhytten tom! Så länge vi fortsätter göra det ska vi inte bli förvånade om färden blir lite skakig, eller om tåget spårar ur ibland.

Just nu används ”utvecklingen” som ett argument för att vi inte får tacka nej till AI – men vi har inte fått AI för att det är vad världen behöver bäst, utan för att ett antal personer i Kalifornien är kåta på en gammal 1950-talsfantasi om tänkande maskiner. Kring dem samlas sedan ett gäng företagsledare som hoppas tjäna stora pengar på den senaste hypen. De här människorna och deras mer eller mindre kortsiktiga affärsbeslut och egotrippar är vad vi förväntas kalla utvecklingen – som om det vore någon sorts naturkraft. Därför har AI sjösatts utan en tanke på de konsekvenser som automatgenererad text och video kommer att få för domstolar, universitet, nyhetsrapportering och kulturliv.

Ett samhälle vars medborgare aldrig ifrågasätter vart de är på väg kan inte bli något annat än ett samhälle av konsumenter. Med ett oräkneligt antal böcker, artiklar och kurser försöker man lära dig hur du ska dra nytta av AI – det vill säga lära dig att bli en lydig konsument, som aldrig efterfrågar en annan värld än den som är till salu. Någonstans har din tjänstvillighet en gräns. Du borde fråga dig var gränsen går.

Läs fortsättningen i senaste numret av tidskriften Axess!