Den som vill förändra världen behöver inte bara moralisk ambition – man behöver moraliska principer, men hos Bregman finns ingen principdiskussion. De metoder han är så förtjust i kan användas för att förändra samhället i vilken riktning som helst. De kan användas av veganer för att sätta stopp för köttindustrin eller av muslimska extremister för att införa sharia. Bregman tillhandahåller ett antal verktyg för politisk förändring, men han frågar sig aldrig hur vi ska välja ut de gemensamma mål som verktygen ska användas för att uppnå – förmodligen för att han tror att alla förnuftiga människor är överens om vilken framtid som är progressiv och önskvärd. Det är vi inte.

.Bregman har skrivit en pragmatisk och inspirerande bok, men han är samtidigt så självcentrerad att han tror att det som är moraliska framsteg för honom också kommer att vara moraliska framsteg för alla andra – men för någon är det ett moraliskt framsteg att förbjuda aborter, och för någon annan att låta idrottande transmän tävla mot kvinnor. Om den sortens intressemotsättningar inte ska urarta till oändliga gräl behöver vi något slags principer som definierar vad som är människovärdigt och vad som är önskvärt. Detta saknas hos Bregman; så långt sträcker sig inte hans moraliska ambition.

Läs min recension i nya numret av tidskriften Respons: Något måste göras, oklart vad