Och nu är det dags att slakta en riktigt fet helig ko!
.
Få filmer har varit lika inflytelserika som Gudfadern. Francis Ford Coppola har lärt hela världen att respektera maffians värderingar. I en tid när samhällskontraktet rivs upp har Coppola lärt oss att korruption är normalt, imponerande och coolt, skriver jag i Fokus.
.
Jag menar inte att Coppola har fått folk att vilja bli gängkriminella; hans filmer har en annan effekt. Gudfadern-filmerna (1972 och 1974) kom just när samhällskontraktet började rivas upp. Under 1900-talet hade hela befolkningen i Västvärlden varit med om en unik välståndsökning. Den utvecklingen bröts i USA på 1970-talet (i Sverige tio år senare). Sedan dess har de rika blivit extremt mycket rikare, medan alla andra har fått det svårare. Från mitten av 1970-talet har 90 procent av amerikanerna fått försämrad ekonomi (Time magazine, 14/9 2020). I det läget behövde människor lära sig att ge upp alla förhoppningar om ett rättvisare samhälle. Vi behövde bli cyniker: våld, dominans och korruption är det enda som är verkligt, allt annat är naiva illusioner. Coppola hjälpte till med omprogrammeringen, medvetet eller ej.
Coppola hade kunnat använda sin begåvning för att berätta en helt annan historia. Hur hade det sett ut om han hade utnyttjat Hollywoods hela symfoniorkester av uttrycksmedel för motsatt syfte – en film där de skötsamma invandrare som maffian parasiterade på var dramats huvudpersoner? Han hade kunnat göra en storslagen trilogi om ett gäng italienare som kämpar mot alla odds för att förbli någorlunda hederliga, medan familjen Corleone är en samling losers i periferin. En sådan film skulle ha samma effekt som när man upptäcker att man har blivit lurad av en synvilla: bakgrunden kliver fram och visar sig vara huvudmotivet!
.
Låter det som om en film av det slaget inte skulle erbjuda tillräckliga möjligheter till underhållningsvåld? Var inte för säker på det! Visa mig två hundra småföretagare med facklor och basebollträn som förklarar för kvarterets maffiafamilj att det vore hälsosamt att flytta. Jag lovar att någon med Coppolas talang skulle kunna förvandla en sådan scen till en klassiker – om han ville.Vet du förresten vilket folkslag som är den största invandrargruppen i USA? Ordet ”hamburgare” kan ge en ledtråd. Fler tyskar utvandrade till USA än någon annan europeisk grupp, inklusive engelsmän och italienare. Hur många episka skildringar har vi sett om familjen Meyers drömmar och svårigheter?.
Coppola hade kunnat använda sin begåvning för att berätta en helt annan historia. Hur hade det sett ut om han hade utnyttjat Hollywoods hela symfoniorkester av uttrycksmedel för motsatt syfte – en film där de skötsamma invandrare som maffian parasiterade på var dramats huvudpersoner? Han hade kunnat göra en storslagen trilogi om ett gäng italienare som kämpar mot alla odds för att förbli någorlunda hederliga, medan familjen Corleone är en samling losers i periferin. En sådan film skulle ha samma effekt som när man upptäcker att man har blivit lurad av en synvilla: bakgrunden kliver fram och visar sig vara huvudmotivet!
.
Låter det som om en film av det slaget inte skulle erbjuda tillräckliga möjligheter till underhållningsvåld? Var inte för säker på det! Visa mig två hundra småföretagare med facklor och basebollträn som förklarar för kvarterets maffiafamilj att det vore hälsosamt att flytta. Jag lovar att någon med Coppolas talang skulle kunna förvandla en sådan scen till en klassiker – om han ville.Vet du förresten vilket folkslag som är den största invandrargruppen i USA? Ordet ”hamburgare” kan ge en ledtråd. Fler tyskar utvandrade till USA än någon annan europeisk grupp, inklusive engelsmän och italienare. Hur många episka skildringar har vi sett om familjen Meyers drömmar och svårigheter?.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera