Det här var det första jag såg när jag gick in på bokhandeln Norli i Oslo – en hel hylla Strindberg, inför det där jubileet nästa år, som våra politiker knappt verkar vilja satsa en krona på. Biografier, seriealbum, pocket och de där vita banden i nationalupplagan som jag var med om att rea bort när jag jobbade i bokhandel för några år sedan. Jag hade hört att det var lättare att få tag i svenska böcker i Norge än norska böcker i Sverige, men jag var helt oförberedd på vad jag fick se.
Hade jag vänt kameran åt andra hållet hade jag fångat en hel vägg med svensk och dansk pocket. De står där som om det var fullständigt självklart – men under tio år i en svensk bokhandel såg jag en bok på något annat nordiskt språk exakt en gång, när någon specialbeställt Peter Høeg från Danmark. Dessutom verkar titlarna tillåtas leva längre i de norska bokhandelshyllorna än de svenska.
Jag var i Oslo inbjuden av norska Kritikerlaget. Den kunskap om Sverige jag mötte bland norska kritiker – och viktigare, deras uppriktiga intresse för vad som händer i Sverige – överraskade mig. Något motsvarande intresse finns inte från svenskt håll. Hur länge till kommer de andra nordiska länderna att ha tålamod med oss?
7 kommentarer
1 H. | 22 oktober 2011, 12:06
Och på tal om svensk kulturell inskränkthet läser jag just nu att KB planerar att minska sina inköp av utländsk facklitteratur: bara sådant som har svensk anknytning ska köpas in.
2 Magnus | 22 oktober 2011, 12:54
Byråkraterna och räknenissarna säger väl ”om det e viktigt så finns det ju gratis på internet kort efter publiceringen”…
3 E.M. Cioran | 22 oktober 2011, 19:49
Svaret är enkelt: Sverige är inget kulturland utan en självgod, snål provins. Man har satsat på identitetsfrågor i stället. Formligen gått ner sig i ett träsk av populism och otäck propaganda. Jag skäms över att vara svensk.
Varför skulle en svensk bokkonsument behöva ägna Ibsen, Karen Blixen eller Kierkegaard en tanke? Vi har ju redan G.W. Persson, Liza Marklund och Guillou.
Vem då ”Strindberg” förresten. Han den där ballongsnubben med rimfrost i mustaschen i Strindbergs stjärna eller?
4 Palle | 23 oktober 2011, 08:46
Håkan,
Du har – helt säkert – rätt. Men gnälla på Sverige-genren kräver mer esprit, annars blir det bara tröttande (och, faktiskt, på sitt sätt lika trist som Guillou, Marklund et alii). Annars fin hemsida, som jag nyligen upptäckt (via Bernur).
Salut,
Palle
5 bernur | 23 oktober 2011, 17:46
Tanken slog mig i nya numret av Kritiker (20/21), jag tror det var översättaren Karsten Sand Iversen, att Danmark också har ett mycket större intresse för svensk litteratur än vice versa.
6 Magnus | 23 oktober 2011, 21:15
Ibland får man bara lust att citera Schopenhauers storartat överlägsna essä ”Om läsning och böcker” rakt av (lätt tillgänglig i Harry Järvs antologi ”Klassisk Horisont”). Den bestsellerkultur och de modeflugor den dömer ut fanns alltså med även för 160 år sedan – även om gamle Arthur nog överdrev situationen litet.
Nordism har blivit osexigt, skrev någon i DN tidigare i år. Det stämmer i stort sett, särskilt ur medial synvinkel, men en viktig underliggande orsak är nog just att nordiska kontaktnät och kunskaper ofta kan fungera på ett gör-det-självplan, de kräver inte att man går vägen över topparna i samhället. Det som krävs är i första hand eget engagemang, obändig nyfikenhet och vilja att skaffa sig kunskaper – och det är inte sådant som matchas fram i dagens samhälle.
7 H. | 24 oktober 2011, 11:51
Det finns ett samnordiskt nätverkande – seminarier, tidskrifter som Kritiker eller Vagant – men det pågår på en annan nivå, osynligt för den breda publiken.
Den ”stora” offentligheten har utvecklats till att lägga hela uppmärksamheten på en enda person som upphöjs till stjärna – för tillfället Knausgård. Sedan är kvoten fylld och något intresse för bredden i norsk (eller skandinavisk) litteratur finns inte.
Kommentera