Fotografiet

5 oktober 2013 av H. | 4 kommentarer · Bloggat

Ni som bor i Stockholm – gå och se den fantastiska lettiska fotografen Inta Ruka på Fotografiska (intaruka.wordpress.com). De senaste åren har jag sett en hel del odrägliga foton av typen ”kuf från glesbygden”. Hennes porträtt är något helt annat. Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket närvaro i en bild. Inte medömkan eller exotism utan just total mänsklig närvaro.  Som en rysk roman om en människas slitsamma arbete, svagheter och styrkor i ett enda foto.

_____

Innan jag blev intresserad av foto brukade jag teckna. Ingenting garanterade att handen klarade av att avbilda det som framstod så tydligt för ögat – eller att synsinnet begrep sig på de former som handen skulle återge. Att hålla i en kamera och trycka på utlösaren, däremot, det kopplar direkt in i hjärnans system för snabba belöningar. Kopplingen är så omedelbar som om belöningssystemet var gjort för kameran och har väntat ett par hundratusen år på att någon skulle uppfinna den.

Nu har jag fixerat ett synintryck i en liten bild som är min egen. Kanske är detta ”min” det viktigaste med den. Får bilden mig att minnas bättre eller sämre? Jag tror att frågan är fel ställd. Eller snarare: vi har ställt den så många gånger att vi har kramat ut de få droppar av insikt den kunde ge oss. Vilket inte kan ha varit några särskilt avgörande insikter, eftersom de inte har lett till att vi har förändrat vårt beteende: vi tar bara mer och mer bilder. Det kunde vara dags för nya frågor om vad vi gör med fotografiet och vad fotografiet gör med oss.

Tags:

4 kommentarer

  • 1 Lennart Erling | 7 oktober 2013, 19:09

    Ja, efter att ha tillbringat några timmar häromdagen som en av åtskilliga tusen kamera- , iPad och smartphoneförsedda turister innanför stadsmurarna i Dubrovnik tänker jag: varför kunde jag inte låta bli att fotografera?

  • 2 Lennart Erling | 8 oktober 2013, 00:53

    Ett svar på frågan: för att möjligheten nu finns att lagra ”upplevelser” i detta obegränsade, intersubjektiva externa minne som är något helt annat än det som kroppen minns. Vad detta minne gör med oss? Avlägsnar oss från oss själva?

  • 3 H. | 8 oktober 2013, 21:13

    Jag har inget bra svar, men någonting gör det med oss.

  • 4 Magnus | 9 oktober 2013, 13:47

    Med tanke på hur översvämmade dagens värld och medier redan är av bilder, och hur lätt det idag är att photoshoppa, morpha och fixa bilder, så är det ingen rolig utsikt att folk kommer att börja behandla bilder som lika (uppfattat) självklara och konturskarpa som ord, som det verbala språket.

Kommentera