Den onödiga samtiden – 45 år senare

9 april 2019 av H. | 2 kommentarer · Bloggat

De måste ha haft kul på förlaget när de satte sådana här recensionscitat på baksidan:

”… en grundligt misslyckad bok.”
Sven Delblanc

”Jag tänkte ett tag ställa upp boken i min pekoralsamling. Jag ångrade mig. Den gick bus bas i värmepannan.”
Sven Stolpe

Det som Stolpe slängde i värmepannan, om vi ska tro honom, var Lars Gustafssons och Jan Myrdals brevväxling Den onödiga samtiden, utgiven 1974, och en av det årets mest omdebatterade böcker. Vad får man syn på om man läser den idag, 45 år senare?

Jag har skrivit en understreckare i SvD om Den onödiga samtiden.

Alla de som tänker ”make folkhemmet great again!” – vilket år tror de att Sverige var som bäst? 1974, kanske? Myrdal och Gustafsson är inte medvetna om att de lever på den gamla goda tiden. De är missnöjda med allt – skolan, politiken, arbetslivet, massmedierna.

Gustafsson är så arg på sin samtid att han föredrar 1800-talets oscarianska Sverige. ”Till denna tid”, skriver han, ”kan jag känna en pervers nostalgisk längtan. Den förefaller mig lätt att leva i, för den hotar mig inte ständigt med schizofreni.”

På den tiden uppträdde makten som makt och sade rakt ut vad den tyckte: vanligt folk ska inte ha rösträtt, för de är en sämre sort. Schizofren kan man däremot bli i en offentlighet där alla garderar sig och där inga ord betyder vad de låtsas betyda. 1970-talets auktoriteter vägrar spela den föråldrade, otacksamma rollen som auktoritet – de har insett att det går lika bra att utöva makt ändå. Det förstår våra makthavare fortfarande.

Tags:

2 kommentarer

  • 1 Martin Andersson | 9 april 2019, 17:01

    Hej,
    Bra gjort att lyfta upp denna gamla intressanta bok. Jag undrar dock över detta “Gustafsson har den självlärdes förtjänster och svagheter. Han är mindre dogmatisk, argumenterar utifrån grundare och mer eklektiska läserfarenheter. “.
    Självlärd? Gustafsson var ju t.o.m. disputerad.
    Avslutningen kan jag heller inte hålla med Gustafsson (och dig?) om. Den som inte har atombomben är möjligtvis god och exemplarisk, men också försmädligt underlägsen.

  • 2 H. | 6 maj 2019, 10:35

    Tack för kommentaren! Det stämmer, han disputerade 1978 med en avhandling i teoretisk filosofi. “Självlärd” borde jag inte ha skrivit, men det är just så han framstår i sin brevväxling med Myrdal.

    Jag har fått flera läsarkommentarer om det avslutande citatet om Leonora-ouvertyren och bomben; det är märkligt att det kan vara så störande.

Kommentera