Jamen vad pratar de om, då?

17 maj 2011 av H. | 3 kommentarer · Bloggat

I sina båda böcker om människans ursprung, Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari, beskriver Lasse Berg san-folket i Botswana. De är de sista människorna vars liv ligger närmast urmänniskorna, menar han, och det hörs hur förtjust han är i dem när han beskriver dem: de är sociala, hjälpsamma, pratsamma. Men vad pratar de egentligen om? I radioprogrammet Filosofiska rummet (sänt 2010-12-19) berättade han äntligen lite mer om det:

Om jag får berätta en liten historia. Jag har ägnat mitt livs lyckligaste arbetsperioder åt bushfolket, san-folket, jordens äldsta folk, och också folket med det äldsta språket. Deras vardag är fylld av ett ständigt babblande. De pratar oavbrutet och det är ju det som är så kul, och de garvar hela tiden. Och jag tänkte vid ett tillfälle jag måste ta reda på vad sjutton snackar de om när jag inte intervjuar dem, så jag satte upp kameran framför en liten grupp, det var bara fyra stycken, två urgamla tanter och ett medelålders par som satt och pratade i middagshettan. De hade levt hela livet tillsammas. Och så lät jag filmkameran gå, tjugotre minuter, och sedan fick jag det här översatt utav en som kan deras språk, en amerikansk antropolog.

De har alltså levt hela livet tillsammans och de pratade oavbrutet, och när de här översättningarna kom, det var en sån otrolig upplevelse att se, därför att de visade sig att de hade en förmåga som jag aldrig har haft, nämligen att kunna prata och lyssna samtidigt. Det var fyra parallella floder, nämligen roliga historier. En sort var göteborgsvitsar, det är en sorts verbal bodybuilding där man svingar språket till högre och högre nivåer genom att fylla ett ord med dubbla, tredubbla, lite ekivoka betydelser. Och det andra var bara sexhistorier, men de hade fruktansvärt kul, och det här är naturligtvis ett sätt att hålla ihop under väldigt svåra omständigheter. Jag ska inte dra de här historierna de berättade, men person ett anknyter till vad person två sade trettio sekunder tidigare och väver in det i sin egen berättelse, medan person tre och fyra sitter och pratar samtidigt hela tiden. Och alla kommunicerar med varandra.

Tags:

3 kommentarer

  • 1 Gabrielle Björnstrand | 18 maj 2011, 21:59

    Känns igen. Vi skämtare på internet kan det där. Världshistoria? Ja, om man vill ha en världshistoria vart man än reser så får man det. Han kan pröva Forshaga bastubadare eller Åländska fiskare nästa gång. Jag känner på mig att det skulle funka bra.

  • 2 H. | 20 maj 2011, 08:32

    Kom inte här och förstör en bra historia nu…

  • 3 Gabrielle Björnstrand | 20 maj 2011, 14:34

    Forshaga bastubadare …? Förstöra? Nej, snarare expandera synfältet till närmare håll.

Kommentera