Idag skriver jag i SvD om digital pseudokreativitet.
.
Tidigare i år lät förlaget Svensk scifi ett neuralt nätverk studera Karin Boyes poesi, och sedan producera nya texter i hennes stil. Resultatet blev boken Ammaseus horisont.
.
För min del är ett kylskåp ett större tekniskt framsteg än algoritmer som massproducerar dikter och konst – det ger oss något istället för att ta något ifrån oss. Och förresten, var inte syftet med den tekniska utvecklingen att vi själva skulle kunna ägna lite mer tid åt poesi, och lite mindre tid åt monotona, lågbetalda skitjobb? 1800-talets mekaniska teknologi underlättade livet, eftersom den var överlägsen människans muskelkraft. En teknologi som är överlägsen människan på det mentala planet har slutat skänka befrielse.
.
Men det gäller att inte fastna i en debatt som aldrig kommer ifrån de ytligaste frågorna av typen ”vad är äkta?” eller ”kan maskiner vara kreativa?” Sådana frågor blockerar de djupare, ordlösa frågor som mänsklig kreativitet ställer oss inför, vare sig vi läser eller själva försöker skriva, komponera och måla.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera