Välkommen till datasopornas planet

8 april 2014 av H. | 3 kommentarer · Bloggat

Den mängd digitala data som genereras av oss (och om oss) växer dramatiskt. 2009 uppskattade Library of Congress att lika mycket text, bild och ljud som de samlat in under sina första 200 år genererades varje kvart. Ett passagerarplan som Boeing 737 kan generera 240 terabyte data under en flygning – fem gånger så mycket som Hubbleteleskopet har samlat in under 20 år (en terabyte är tusen gigabyte). Det är så mycket data att det börjar likna digitala avgaser.

Har vi inget bra sätt att hitta relevant information i dessa databerg är de i praktiken skräp. Jag har skrivit understreckaren Välkommen till datasopornas planet.

Beräkningarna av hur mycket data som finns lagrat i världen skiljer sig åt, men alla diagram över utvecklingen visar samma sak: de pekar rakt uppåt. Diagram från Vasant Dhars artikel “Data science and predictions“.

Tags:

3 kommentarer

  • 1 Magnus | 12 april 2014, 04:27

    Efter det malaysiska flygplanets försvinnande (en mycket intressant och unik historia f ö) så är det nog en lågoddsare att alla större passagerarplan inom en snar framtid kommer att skicka löpande dataströmmar till olika satelliter för att uppdatera sin position, kanske också för att få uppgifter tillbaka om väderutsikterna längre fram i flygriktningen. Många militärplan kommer att ansluta sig till något slags liknande system, i alla fall under längre flygningar, och rubbet kommer att vara krypterat av säkerhetsskäl (vilket ytterligare ökar datamängden). Det skulle inte vara förvånande om många fartyg ansluter sig till ett liknande upplägg, särskilt ifall trafiken i Arktis och den industriella utvinningen (gruvdrift, energi m m) på shelfen ökar – redan Håkan Lans drömde ju om att alla havsgående fartyg skulle ansluta sig till hans satellitburna positionssystem. Hur det blir när självkörande bilar slår igenom på bred front vågar man inte ens tänka på – det är ju en grundprincip för sådan trafik att inbyggda system kommunicerar, i princip online, både inbördes mellan bilarna (och andra fordon, t ex cyklar?) och till satelliter eller större relästationer/master. Visst, mängden datatrafik kommer att skjuta spikrakt uppåt – och ytterst litet av denna trafik kommer att ha något som helst värde en vecka senare (men tyvärr, den lilla promille som kan komma att användas längre fram säkerställer att inga system kommer att svepa bort resten, eller hur?)

    Det är bara att hålla med Björn J:son Lindh, Sonia Hildings m fl i den här häpnadsväckande låten (som en gång plockades upp av Stefan Wermelin i ”Livet är en fest””): http://www.youtube.com/watch?v=YFpSxmxZ7yE -”Det blir bara skrot!”

  • 2 Magnus | 13 april 2014, 02:00

    Bara av teknisk nyfikenhet: med vilka slags metoder eller lagringsmedia lagras egentligen dessa 240 TB driftdata som skapas inne i planet (och mest i motorerna) under en normal flygning tvärs över USA med ett större passagerarplan? Det handlar ju inte om data som beamas ut ur planet under flygningens gång, till mottagare på marken, men å andra sidan är det svårt att tänka sig att alltihop skulle samlas upp i hårddiskar placerade ombord nära motorerna. Och det är ju inte den svarta lådan det handlar om heller.

    Har kollat upp ett par färska artiklar om datagenererandet under flygningar, med samma siffra , och förmodar att någon av dem ingått även i det du läst – de sade dock ingenting om själva lagringssättet. I de tänkta framtida exemplen jag drog i min kommentar så handlar det ju däremot om data som skulle skickas ut över mobilt/satellitburet “internet of things” i realtid, i en jämn ström, redan under resans gång.

  • 3 H. | 13 april 2014, 12:40

    Uppgiften om hur mycket data ett passagerarplan genererar har jag (tror jag! sitter inte hemma nu) hämtat från en McKinseyrapport om big data. Hur detta lagras nämndes inte där.

    ”Efter det malaysiska flygplanets försvinnande (en mycket intressant och unik historia f ö) så är det nog en lågoddsare att alla större passagerarplan inom en snar framtid kommer att skicka löpande dataströmmar till olika satelliter för att uppdatera sin position”

    Säkert – om det inte redan är så. Och om det kan rädda liv kan man ju inte ha något emot det.

    Vissa BMW-modeller har redan ett system (connected drive) som innebär att bilen övervakar sig själv, kommunicerar med servicecentret för att boka tid för underhåll, plus att bilens färddator konstant uppdateras om trafikläget och kan föreslå alternativa färdvägar.

Kommentera