Christopher Lasch: Den narcissistiska kulturen

19 september 2022 av H. | Bloggat

Populism, samtalsklimatet på nätet, hur skolor så lätt kunde omvandlas till vinstdrivande företag … Så många samtida företeelser förklaras av Christopher Laschs Den narcissistiska kulturen. Boken kom ursprungligen 1979, men är sällsynt aktuell och insiktsfull. Den svenska översättningen har nu kommit i nyutgåva på bokförlaget Stolpe – jag har skrivit en understreckare i SvD om vad boken kan säga oss idag.

1970-talet framstår nu som den gamla goda tiden; nostalgiska och pessimistiska politiker lovar ta oss tillbaka dit. Hur framstod 1970-talet för Lasch?

Han urskiljer inget annat än ”stormvarningar, järtecken, katastrofaningar”. USA har nyligen förlorat Vietnamkriget och ”de som för inte länge sedan drömde om världsmakt misströstar nu om att styra staden New York.” När han vänder blicken mot Europa ser han ”de fascistiska rörelsernas pånyttfödelse samt en våg av terrorism”. Det finns ingenting att hoppas på: de idéer som tidigare fick människor att tro på framtiden är ”bankrutt”.

1979 hade ingen sett en iPhone, men livet var redan ”så alltigenom förmedlat av elektroniska bilder att vi inte kan låta bli att reagera på andra människor som om deras handlingar – och våra egna – höll på att spelas in och samtidigt sändes till en osedd publik, eller magasinerades för närmare granskning vid någon senare tidpunkt.” Denna ”virvel av bilder”, skriver Lasch, ”undergräver vår verklighetsuppfattning.”

Ett narcissistiskt samhälle, som Lasch beskriver det, kommer inte att se radikalt annorlunda ut, men bakom fasaden är varje institution korrumperad. Narcissisterna förstår inte meningen med de mål, principer och värderingar som tidigare styrde verksamheten – de får ingen kick av dem. Vi får en ledarklass som inte är lojal med institutionernas ursprungliga syfte, om de överhuvudtaget minns det. Det är därför det har gått så lätt att omvandla skolor till företag som skickar vinsten till skatteparadis. Därför kan en ideologiskt driven rörelse byta ut hela sitt idéinnehåll utan att märka någon kursändring – som när skönhetsoperationer blir lika med feminism.

Plikt, sparsamhet och arbetsamhet försvinner, skriver Lasch; in kommer att vara en vinnare, ett ideal som snabbt devalveras och förenklas till att känna sig som en vinnare. Allt som hindrar mig från att känna mig som en vinnare är ett hot. Objektivitet, långsiktig planering och samhällsnytta framstår som meningslöst, tråkigt eller farligt för min självkänsla.

Samhällets viktigaste ideologi är numera något som Lasch kallar ”det terapeutiska synsättet”. I korthet betyder det att experter lovar befria dig från allt som gör ont. Det är i ett sådant samhälle som människor blir konsumenter, inte medborgare.

Inga kommentarerTags:

Vladislav Davidzon: From Odessa with love!

27 augusti 2022 av H. | Bloggat

Odessa är, bland mycket annat, också vildkatternas stad. Bild från mitt besök 2019.

.

Journalisten Vladislav Davidzon flyttade från New Yorks emigrantkvarter ”Little Odessa” till det riktiga Odessa och startade Ukrainas ledande kulturtidskrift, som fick namnet The Odessa Review. Davidzon har nu samlat ett urval artiklar i sin bok From Odessa with love; jag har läst den för kultursajten Dixikon.
.

Med Rysslands annektering av Krim har politiken gått in i postsanningens epok, skriver propagandaspecialisten Peter Pomerantsev i sitt förord. Putin förklarade att han inte har någonting med invasionen att göra, vilket, enligt Pomerantsev, inte innebär att Putin förnekar fakta, utan att han förnekar att fakta överhuvudtaget spelar någon roll. Så bedriver man krig och politik idag. Syftet med den propaganda som sprids på nätet är inte att människor ska tro på den, utan att göra människor så cyniska, blaserade och osäkra att de inte tror på någonting alls – framför allt inte på de värderingar som utgör ryggraden i ett icke-korrupt samhälle.

I det läget behövs en kulturtidskrift. En bra tidskrift kommer att ha en läkande och återställande verkan, eftersom den är en plats där orden på nytt betyder vad de betyder.

The Odessa Review upphörde 2018, men tidskriften kan fortfarande läsas på nätet.

 

Inga kommentarerTags:

Skyll inte den minskande koncentrationsförmågan på nätet: it’s the economy, folks!

16 augusti 2022 av H. | Bloggat

Johann Hari oroade sig för människors krympande koncentrationsförmåga och började skriva en bok om att folk tittar för mycket på sina mobiltelefoner. Lyckligtvis insåg han under arbetets gång att det verkliga problemet är mycket större: den förlorade koncentrationsförmågan beror på ekonomisk stress, växande otrygghet, sömnbrist, skräpmat, miljöförstöring …
.
Allt detta sammantaget blir en riktig giftbägare av stressfaktorer. Det här är vad det offentliga samtalet borde handla om. Ännu en gigabyte kultursidestexter om att underklassen håller dålig ton på nätet, eller att våra välvilliga monopolföretag borde censurera falska nyheter kommer inte att hjälpa oss.
.

I Nervous states (2018) berättar den brittiske ekonomiprofessorn William Davies att den förväntade medellivslängden i USA sjunker – överdoser dödar dubbelt så många som det omskrivna vapenvåldet. Han anser att den sociala och ekonomiska stress som en stor del av befolkningen lever under kan jämföras med PTSD. (Se min tidigare artikel om Nervous states i tidskriften Axess: Det rivna kontraktet.)

Någon som kan gissa vad som händer om man adderar internet till en värld med människor som redan är sönderstressade, aggressiva och osäkra? Den beroendeframkallande tekniken ”kom in i våra liv i ett ögonblick när vi var särskilt sårbara för den”, skriver Hari. Nätets problem måste lösas utanför nätet. Bara en rättvisare värld kan ge oss det internet vi förtjänar.

Jag har skrivit en understreckare i SvD om Stolen focus och de slutsatser som Hari kommer fram till.
.

Ur artikeln:

Vi håller på att förlora förmågan att läsa krävande texter, varnar Anne Mangen, läsforskare vid Universitetet i Stavanger. Men kom ihåg, vill jag tillägga – att läsa böcker är ingen neutral eller oskyldig verksamhet. Det formar hjärnan på ett visst sätt, som kanske är att föredra jämfört med vad annan teknologi gör med hjärnan. Läsningen lär oss att väva långa, komplicerade tankar, och framförallt lär den oss att identifiera oss med andra människors känslor och erfarenheter. Enligt Lynn Hunt, historieprofessor vid University of California, går det en rak linje från 1700-talets intensiva romanläsande till upplysningens idé om universella mänskliga rättigheter; se hennes bok Inventing human rights. (Hunts resonemang är spännande, och leder till frågan vad det förändrade läsandet betyder för mänskliga rättigheter i framtiden; jag har skrivit om det i en artikel för tidskriften Respons: Identitetspolisen och litteraturen).

Konstanta störningar från mail och telefonsamtal har fått Hewlett-Packards anställda att tappa tio IQ-poäng – vilket är mer än om de hade rökt gräs på jobbet, kommenterar Hari. Är man van att ständigt bli avbruten i sina tankar börjar man snart avbryta sig själv, man börjar söka distraktioner, och skadan permanentas. Tony Fadell, en före detta Applechef som var med om att utveckla iPhonen, har i efterhand frågat sig om han har gett världen en atombomb för medvetandet.

Inga kommentarerTags:

Samanta Schweblin: Kentukis

16 augusti 2022 av H. | Bloggat

Samanta Schweblin är en argentinsk författare, numera bosatt i Berlin. Grundidén i hennes internationellt uppmärksammade roman Kentukis är att en ny sorts nätuppkopplade mjukisdjur har blivit populära. När du köper en kentuki vet du inte vem som iakttar ditt vardagsliv genom djurets kameraögon, och omvänt: köper du en uppkoppling vet du inte var någonstans i världen du hamnar. Marvin, en pojke i Antigua, upptäcker att han tittar ut genom ett skyltfönster i en affär på Nordkap.

Djuren är gjorda för att förhindra alltför personlig kontakt. Den som styr en kentuki kan se, lyssna, köra omkring på små hjul, men inte prata. Människorna i romanen gör sitt bästa för att kommunicera trots teknikens begränsningar: de ställer kentukin på ett ouija-bräde, använder sig av morsekod, utbyter mailadresser.

Ändå blir det aldrig särskilt spännande. Människorna gör ungefär vad läsaren redan från början kan gissa att de kommer att göra.

Jag recenserar Kentukis för UNT.

Inga kommentarerTags:

Alla säger att Jeppe super, men ingen säger varför Jeppe super – en kommentar till Åsa Wikforss

9 juli 2022 av H. | Bloggat

It’s the economy, stupid. Förstår man inte det kan man skriva gigabytes av texter där man undrar varför sociala medier är fulla av missnöje. Jag bemöter Åsa Wikforss och Björn Wiman med exempel från Andreas Cervenka och Maciej Zaremba.
.
Filosofen och akademiledamoten Åsa Wikforss framträder ofta som expert på fake news och desinformation. Felet med hennes resonemang, och med alla liknande texter, är hennes totala fokus på folks reaktioner, medan hon blundar för frågan vad det är för slags samhälle som ger upphov till reaktionerna.
.

Jag kommenterar Wikforss i SvD: Ligger felet verkligen hos väljarna?.

I sin bok Girig-Sverige visar Andreas Cervenka vilket land vi egentligen bor i: ett land där den rikaste procenten blir rikare på alla andras bekostnad. För alla utom de allra rikaste blir tillvaron svårare och osäkrare. De senaste decennierna har inkomstskillnaderna ökat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land. 1950 tjänade näringslivets högst avlönade chefer i genomsnitt 26 gånger mer än en industriarbetare, enligt LO. Därefter föll löneskillnaderna fram till 1980, när en chef fick nio arbetarlöner. Sedan dess har utvecklingen vänt och de rika blivit allt rikare; 2020 tjänade chefen 64 gånger mer än arbetaren.

Den rikaste hundradels procenten äger nu 17 procent av Sveriges samlade tillgångar, jämfört med 9,6 procent i USA, skriver Cervenka. Miljardärernas förmögenhet motsvarar 49 procent av BNP, vilket är mer än i oligarkparadiset Ryssland (40 procent). De senaste 25 åren har Sverige fått drygt 500 nya miljardärer, samtidigt som våra politiker förklarat att det inte finns några pengar. Offentliga verksamheter utsätts för ständiga sparkrav.

Mot den bakgrunden blir det bisarrt att den viktigaste samhällsdebatten handlar om att folk inte håller god ton i sociala medier. Skribenter som försvarar den goda tonen har börjat påminna om det konservativa etablissemanget på Strindbergs tid. På den tiden var frågan varför underklassen envisades med att supa, slåss och stjäla – och svaret var att de helt enkelt var en sämre sorts människor.

Vänsterns och de progressivas styrka har varit att de kunde säga ”Alla säger att Jeppe super, men vi vet varför Jeppe super. Bakom kriminalitet och alkoholism finns sociala, psykologiska och ekonomiska förklaringar.” Idag har de progressiva blivit lika förtjusta i att moralisera som det gamla konservativa etablissemanget: Jeppe delar fake news på nätet för att han vill förstöra demokratin.

Inga kommentarerTags:

”Ett ljud”: en liten historia om skräck

30 juni 2022 av H. | Bloggat

Min novell Ett ljud har getts ut av det finlandssvenska förlaget Ellips.

En katedral av den polske konstnären Beksiński är förmodligen den bästa illustrationen av vad huvudpersonen i novellen har skymtat – och vad han försöker återvända till.

 

Ett ljud är inte en skräcknovell, men en novell om skräck. Efter att huvudpersonen blivit rejält skrämd blir han besatt av skräck, och vill uppleva samma bottenlösa, intensiva känsla en gång till. Skräcken var som en strålkastare, som hastigt lyste upp delar av honom själv, delar som han aldrig tidigare hade haft kontakt med. Vad kommer han att få se nästa gång? Det slutar givetvis inte särskilt bra …

Skräck? Det är som den där svarta hunden som hoppar fram ur mörkret innan man fattar att det man skymtade i ögonvrån bara var en stubbe. Eller snarare som det man anar skulle kunna hoppa fram istället för den där hunden. Det man hinner ana innan huvudet har satt ihop en hund. Det ligger där, berett till språng, någonting mot vilket en svart hund skulle vara en lättnad, om inte rentav en besvikelse, men skräck intresserar mig inte. Det jag vill ha mer av är det där andra och snabba, det som kan hitta mig genom skräcken.

_____

Ett ljud har recenserats av Björn Kohlström: ”… har närmare till Magnus Dahlström än till Stephen King

Och av Petter Lindgren i SvD: ”… genuint upplivande att följa

Novellen kan köpas via den finlandssvenska sajten Boklund; 34 sidor, 9,90 euro + frakt.

Läs mer om Ellips utgivning här!

Inga kommentarerTags:

Kvantfysik? Inte ett dugg irriterande!

18 juni 2022 av H. | Bloggat

Jag intervjuar Nobelpristagaren Frank Wilczek om kvantfysik, tidskristaller och mörk materia i senaste numret av tidskriften Fokus: Kvantfysik är inte ett dugg irriterande

Kvantvärlden må vara bisarr, men våra kunskaper om den har vi haft stor praktisk nytta av, berättar Wilczek. Den teoretiska grund som lades i början av 1900-talet ledde till att vi kunde utveckla transistorer några årtionden senare – utan transistorer ingen elektronik och inga datorer. Idag kan man hitta tillämpade kunskaper från kvantfysik i allt från GPS-navigering till solceller.

Wilczek delade Nobelpriset i fysik 2004 med David Gross och David Politzer för ”upptäckten av asymptotisk frihet i teorin för den starka växelverkan”.

 

Inga kommentarerTags:

Ett överskott av akademiker ger oss en generation av kommunikatörer och konsulenter

16 juni 2022 av H. | Bloggat

David Goodhart föreläser på konferensen Universities under siege. Foto: Håkan Lindgren.

Förra veckan var jag i Uppsala och lyssnade på David Goodhart (känd för begreppen ”somewheres” och ”anywheres”). Han varnade för en överproduktion av akademiker. I Storbritannien studerar nu hälften av de unga på universitetet. Var ska alla jobb komma från? Politikerna ägnar sig åt magiskt tänkande, menade Goodhart. Fler högutbildade ses som en bekväm lösning på alla problem – men vilka problem leder ett överskott av akademiker till?
.
Jag tror att jag har sett svaret på Goodharts fråga. Akademikerna kan bli woke. Är det ett sammanträffande att antalet kommunikatörer och mångfaldskonsulenter växer samtidigt som vi får en akademikerklass i behov av jobb? Åren 2006–2019 ökade antalet kommunikatörer i den svenska statsförvaltningen med 46 procent, enligt Finansdepartementet (ESO-rapport 2021:3). Kommunerna vill inte vara sämre; i en SVT-undersökning från 2019 ledde Göteborg ligan med 236 kommunikatörer, till en årlig kostnad som motsvarade skolgången för 1 517 grundskoleelever.
.
År 2000 skickade Lockheed Martin, det största företaget i den amerikanska försvarsindustrin, ett antal chefer på kurs där de ägnade sig åt att fördöma sina privilegier och associera vita män till ord som ”rasist”, ”gammal”, ”skyldig” och ”Ku Klux Klan”, skriver Christopher Rufo i artikeln ”The woke-industrial complex”. Sådana nyheter, som inte längre förvånar någon, handlar inte om att vapenhandlarna plötsligt skulle ha fått ett samvete, utan om att vi har fått en kår av mångfaldskonsulenter som försöker göra sig nyttiga.
.
Livsmedelskedjan Kroger berömde sig själv i ett pressmeddelande för att den etniska mångfalden bland deras leverantörer hade ökat. Samtidigt sänktes de anställdas löner medan VD:n kunde kamma hem en rekordinkomst. I USA har majoritetens löner stått stilla sedan 1970-talet; all fortsatt ekonomisk tillväxt har gått till de allra rikaste. Sedan 1975 har 50 biljoner dollar överförts från 90 procent av befolkningen till den rikaste procenten, uppskattar Nick Hanauer och David Rolf (Time magazine, 14/9 2020).
.
När de materiella orättvisorna växer är det inte förvånande att det uppstår en kår av konsulter som talar om för folk att det är deras känslor det är fel på. Gör mångfaldskonsulenterna mer nytta än hudkräm på ett benbrott?
.
Samtidigt som universiteten drar till sig fler studenter verkar de, paradoxalt nog, bli alltmer intoleranta mot avvikande åsikter. 2020 gjorde den amerikanska stiftelsen FIRE (Foundation for Individual Rights in Education) en yttrandefrihetsenkät bland 20 000 universitetsstudenter. 60 procent svarade att de ägnade sig åt självcensur.
.
Intoleransen var starkast hos liberala studenter. 13 procent av dem ansåg att våld ibland kan vara nödvändigt för att stoppa oönskade åsikter på campus, jämfört med 6 procent av de konservativa. Män var mer toleranta än kvinnor. Enligt FIRE inskränker 86 procent av de undersökta universiteten yttranden som garanteras skydd av konstitutionen.
.
Om allt detta har jag skrivit en artikel för SvD: Akademiker är vår nya, missnöjda herreklass

.

Tillägg: I Kapitalet och ideologin är Thomas Piketty skarpt kritisk mot vänsterns utveckling. Arbetarpartierna har blivit partier för en akademisk elit och struntar helt i ekonomiska orättvisor, menar han. Partier för folk med problem har kort sagt blivit partier för folk utan problem. Min intervju med Piketty kan läsas här: Vänstern är nu till för den utbildade eliten (SvD 2020-09-04).

Inga kommentarerTags:

Intervju med Anders Westholm: Så blev integrationsutredningen ett haveri

15 juni 2022 av H. | Bloggat

År 2000 tillsatte regeringen en integrationsutredning, ledd av statsvetaren Anders Westholm, för att studera relationen mellan invandrare och svenskar. Två av de inbjudna akademikerna, Masoud Kamali och Paulina de los Reyes, meddelade på DN Debatt att de hoppade av, varpå den dåvarande integrationsministern Mona Sahlin lade ned utredningen och startade en ny, ledd av Westholms argaste kritiker Kamali.

”Varför är det som hände för 15–20 år sedan relevant i dag?”, skrev Sakine Madon i en ledare i UNT 2020-01-05. ”Svaret är att det fick betydelse för hur integrationspolitiken utvecklade sig.” Hon tillägger: ”Rationella argument och empiri offrades till förmån för polarisering och identitetspolitik. Tonläget i integrationsdebatten skrämde iväg forskare och öppnade fältet för populism.”

För tidskriften Kvartal har jag intervjuat Westholm om vad som hände: Integrationsutredningen som försvann.

Inga kommentarerTags:

Är den ryska litteraturen skyldig till kriget i Ukraina? Svar till Oksana Zabuzjko

12 juni 2022 av H. | Bloggat

Jag har lite tid att slå ihjäl på centralstationen i Riga, och det är då jag får syn på den. Tidskriften som tittar tillbaka på mig med stora röda bokstäver är rysk och heter Krig och fädernesland. Det nummer jag köper är fullt av tappra ryssar som dödar fascister – visserligen i svartvitt, för färg har man inte råd med 77 år efter segern i Berlin. Krig och fädernesland utkommer varje månad i 100 000 exemplar och nämns inte i den ukrainska författaren Oksana Zabuzjkos uppgörelse med den ryska litteraturens ansvar för kriget i Ukraina (DN 2022-04-29). Däremot nämner hon Dostojevskij.

”Rysk litteratur är på så sätt också ansvarig för hur dessa människor har formats”, påstår Zabuzjko, efter att ha beskrivit soldater som våldtar en elvaårig pojke, eftersom den ”under tvåhundra år målat upp en bild av världen där den kriminelle ska ömkas, inte fördömas.”

Ska man läsa Dostojevskij och Tolstoj med så noggranna och misstänksamma ögon borde man också studera nyhetsförmedlingen, den politiska retoriken, populärkulturen, folks vardagliga samtal, skolans historieundervisning och föräldrarnas barnuppfostran med samma blick – hela den offentlighet där Krig och fädernesland utgör ett litet stickprov. Utelämnar man allt detta och låter skönlitteraturen ensam bära den samlade skulden är man inte riktigt hederlig, men det är så det ofta låter när intellektuella vill protestera mot ett krig.

De vill göra något kraftfullt, men de känner sig maktlösa. I det läget gör de vad de kan: de vänder sig om och börjar straffa sin egen bokhylla. De tar fram bok efter bok och läser dem misstänksamt, på jakt efter något de redan i förväg har bestämt sig för att upptäcka: är inte den här boken lite medskyldig?

Jag kommenterar Oksana Zabuzjkos artikel om den ryska litteraturens skuld i tidskriften Fokus (publicerat 2022-05-30).

Inga kommentarerTags:

Shäron Moalem: ”On the genetic superiority of women”

18 maj 2022 av H. | Bloggat

Vid förra sekelskiftet ansågs män vara biologiskt överlägsna; idag är det inte förvånande att det kommer en bok med titeln The better half: On the genetic superiority of women.  ”Nästan allting som är svårt i livet, biologiskt sett, från överlevnad till fosterutveckling, görs bättre av kvinnor”, skriver Shäron Moalem. Han är läkare, forskar på neurogenetiska sjukdomar, och har ett tjugotal bioteknologiska patent på sin meritlista.

Alla de ovanstående fördelarna beror, enligt Moalem, på att kvinnan har två X-kromosomer. X-kromosomens gener har en mängd olika uppgifter, som inte bara har att göra med personens kön. Det väsentliga är att kvinnor har två olika X-kromosomer: en från moderns äggcell och en från faderns spermie.  Kvinnor har med andra ord en backup-kopia av X-kromosomen, en backup som inte är identisk.

Män har bara en X-kromosom, ärvd från modern, likadan i alla celler. Skulle den vara skadad eller bära på dåliga anlag är det kört. På X-kromosomen finns omkring hundra gener som är kopplade till olika intellektuella handikapp. Därför har män dubbelt så stor risk att få autism, ADHD, inlärningssvårigheter eller andra former av utvecklingsstörningar. På X-kromosomen sitter också tumörsuppressorgener, som minskar risken för cancer. Män har 20 procents större risk att få cancer och 40 procents större risk att dö i cancer; kvinnor har ett naturligt cancerskydd som män saknar.

Jag recenserar boken i det senaste numret av tidskriften Axess.

Inga kommentarerTags:

Intervju: Jaan Tallinn om farorna med AI

14 maj 2022 av H. | Bloggat

Foto: Annika Metsla.

Han startade fildelningstrenden med Kazaa, blev rik på Skype och använder nu sin förmögenhet till att utveckla ny teknologi – eller för att stoppa den.

Jaan Tallinn är programmeraren och investeraren som alltid har gått sin egen väg. Han tvekar inte att ta en förlust om han anser att ett IT-företag som han har investerat i håller på att utveckla något som inte skulle vara bra för mänskligheten. I senaste numret av tidskriften Fokus intervjuar jag honom om farorna med artificiell intelligens.

Läs intervjun här: ”Vi kan bli utrotade”

_____

– Om du inte är oroad för AI kan det bero på att du gör misstaget att föreställa dig AI som en riktigt smart människa, säger Jaan Tallinn när jag ringer upp honom. Vi pratar givetvis via Skype.

– En vän till mig, skribenten Tim Urban, brukar säga: Vad du istället borde göra är att föreställa dig AI som en riktigt smart spindel. Det ger en mycket bättre bild av vad som skulle kunna gå fel – och då är spindlar och människor ändå kusiner jämfört med AI. Spindlar är beroende av samma slags miljö som människor, men problemet med AI är att de är fullständigt likgiltiga för biologiskt liv.

Inga kommentarerTags:

Reportage: flyktingmottagandet i Polen

27 april 2022 av H. | Bloggat

Foto: Håkan Lindgren.

Hur kommer det sig att två miljoner flyktingar kan göra underverk med folks humör? Ingen jag har träffat använder ord som ”kris” eller ”katastrof”, ingen pratar om pengar, ingen klagar på att politikerna inte gör något. Jag har tillbringat en vecka i Polen och mött volontärer som hjälper ukrainska flyktingar i Warszawa, Kraków och Łódź.

Polen har på kort tid blivit världens fjärde största flyktingmottagare, och det särskilda med det polska mottagandet är att all flyktinghjälp sker frivilligt – vanliga medborgare delar ut mat, skänker kläder och bjuder in ukrainska familjer att bo hemma hos sig. Människor från andra länder än Ukraina är för övrigt inte bortglömda, om någon trodde det.

Läs mitt reportage i tidskriften Kvartal: Flyktingkrisen – Polens bästa stund sedan Solidaritet

Inga kommentarerTags:

Minnesbok till Georg Klein

28 mars 2022 av H. | Bloggat

Jag är glad att jag fick lära känna Georg Klein de sista åren av hans liv – och glad över att medverka i minnesboken Dear Eva, dear George, som Karolinska Institutet just har gett ut.
.
:
Mitt bidrag till minnesboken finns här nedanför.

(Forts.)

Inga kommentarerTags:

Livewired: hjärnan är ett levande nätverk

21 mars 2022 av H. | Bloggat

Hjärnan är ett levande nätverk som ständigt väver sig själv – ett organ som hela tiden formas av de erfarenheter vi gör. Jag har läst David Eaglemans Livewired, en bok som visar att det är dags att överge föreställningen om hjärnan som dator.
.
.
I en tysk studie placerades läkarstudenter i en magnetresonanskamera: under de tre månader när de pluggade inför sin examen växte vissa delar av hjärnan så mycket att det var synligt för blotta ögat, skriver Eagleman. Det är märkligt att han ska behöva argumentera så vältaligt för att levande organismer är just levande – att de utvecklas, reagerar, anpassar sig och formas av sina erfarenheter. Trots att vi själva är levande har vi betydligt lättare för att föreställa oss döda maskiner och mekaniska processer. Vi har ett motstånd mot att föreställa oss liv, förändring, feedback, nätverk av ömsesidigt påverkande detaljer – känn hur det stramar i medvetandet när du försöker göra det!

Inga kommentarerTags: