Företagen som byggde det brittiska imperiet

28 november 2023 av H. | Bloggat

Det brittiska imperiet var inte poesi, det var business. Därför är det märkligt att alla kan citera de där raderna om den vite mannens börda – men hur många kan nämna en betydelsefull slavhandlare, eller en enda person som blev rik på kolonialismen? När det finns en författare eller filosof att skuldbelägga fungerar det allmänna minnet utmärkt, men affärsmän ska tydligen lämnas ifred. Viktigare än så är inte vår uppgörelse med det förflutna.

Jag har skrivit en understreckare i SvD om Philip Sterns Empire, Incorporated – en bok om företagen som byggde det brittiska imperiet. Stern börjar på 1500-talet och får läsaren att känna hur främmande denna nya typ av företag ursprungligen var. Han låter oss möta aktiebolag och papperspengar när dessa företeelser var så unga att de fortfarande var osäkra på vad de skulle bli.

Vad för slags djur är ett företag egentligen? Det kan låna pengar, äga fastigheter och föra sin egen talan i domstol som om det var en person; samtidigt kan det själv köpas, styckas och säljas som om det var egendom, och det kan inte dö, i alla fall inte särskilt lätt.

Ett aktiebolag kan dessutom byta skepnad som ett sagodjur. Firman Governor and company for making hollow sword blades in England bildades 1691 för att det just då gick att tjäna snabba pengar på svärd. Tio år senare hade den blivit en av de största markägarna på Irland; när det inte längre lönade sig förvandlades firman på nytt, och uppträdde som The Sword Blade Bank, som försäkringsbolaget Sword Blade, och rentav som kaféet Sword Blade Coffee House.

Inga kommentarerTags:

Kostiutjenko och Kutjina – så kan mod se ut

25 november 2023 av H. | Bloggat

Titta noga. Så här kan mod se ut.
.
Jelena Kostiutjenko och Jana Kutjina är två av de modigaste människor jag lyssnat på. Boksamtalet på Söderbokhandeln (24 november 2023) visste jag att jag inte ville missa.
.
Kostiutjenko, som nu lever i exil, har förgiftats för sina reportage om kriget i Ukraina. Hon sade ”jag åkte till kriget” med samma lätthet som om hon hade sagt ”jag tog tunnelbanan”. Hon berättade att hon hade intervjuat en rysk kvinna vars bror dött i kriget. Två saker, sade kvinnan, älskade hon mer än något annat: brodern och fosterlandet. Vad händer med kärleken till fosterlandet i det läget, när det har skickat ut hennes bror för att dö i ett erövringskrig mot ett fredligt grannland? Jag valde att behålla kärleken till Ryssland, svarade kvinnan, annars skulle jag inte ha haft någonting kvar. ”This”, sade Kostiutjenko, ”was the scariest thing I heard.”
.
Det märkliga är också att de med sådan lätthet anklagar sig själva för den fascism som, enligt dem, behärskar dagens Ryssland. Tar man ansvar för sitt land måste man också kunna se sin egen del i den destruktiva utvecklingen, sade de. Kutjina (till höger i bild) har cerebral pares, och beskrev de skräckinstitutioner där sådana som hon riskerar att hamna. Sedan sade hon: ”Jag har aldrig misstänkt mig själv för fascism. Tvärtom, jag har ju lidit, alltså är jag god.”
.
Avståndet till skribenter som inte har lidit, och som oreflekterat betraktar sig själva som goda (fascisterna, det är de andra), är så stort.
.
Av Kostiutjenko har Mitt älskade land nyligen utkommit på Ersatz förlag, en bok där hon i sina reportage vill förklara varför Ryssland har blivit ett land där kriget mot Ukraina till sist är oundvikligt. Av Kutjina har Jag börjar med mig själv utkommit på förlaget Ariel; hela texten kan läsas gratis om man följer länken.

Inga kommentarerTags:

Susan Neiman: Woke är inte vänster

6 november 2023 av H. | Bloggat

Woke är inte vänster. Man borde inte behöva titta särskilt noga på det som ska föreställa progressivt tänkande 2023 för att se hur konservativt och reaktionärt det i själva verket är.

Jag har recenserat Susan Neimans nya bok Left is not woke i SvD.

Neiman kunde ha tryckt hårdare på att woke – ursprungligen svart slang för en person som har fattat att förtrycket är systematiskt – har lämnat gatan och blivit en lukrativ industri. Konsulterna och HR-avdelningarna har tagit över showen. Det är därför universiteten straffar sina föreläsare om studenterna känner sig sårade av ett ord i kurslitteraturen. Myndigheter och institutioner betalar generösa summor för påstått medvetandegörande föreläsningar där de anställda tilldelas kollektiv skuld och kollektiva egenskaper (att passa tider är ”vitt”) enbart utifrån sin hudfärg. Vad man än vill kalla det är det knappast progressivt. De metoder du använder avgör vilka mål du kommer att uppnå.

Inga kommentarerTags:

Normkritik är populism

1 november 2023 av H. | Bloggat

Normkritik är bara ännu en variant av vår tids populistiska rörelser, skriver jag i en understreckare i SvD idag. Därför kan normkritiken aldrig besegra populismen.

Politik har slutat handla om förändring och börjat handla om bekräftelse. Från alla partier kommer samma budskap: Rösta på den som bekräftar dina känslor, lilla vän! Då lovar vi att ingen ska få ta dina känslor ifrån dig, varken din känsla av att ständigt vara orättvist behandlad, eller den innersta, hemliga känslan av att egentligen vara överlägsen alla andra. Med andra ord: politik som status quo.

Politik som enbart handlar om känslor blir alltid destruktiv. När känner jag mig tillräckligt trygg, välkommen, delaktig, representerad eller sedd? Det rätta svaret är ALDRIG. En känsla, som att känna sig delaktig, är inte ett statiskt tillstånd som kan förlängas i det oändliga; känslor är reaktioner, och därför är de ständigt föränderliga. Vad som har hänt inom politiken, och inom den akademiska samhällskritiken, är att man har ersatt konstruktiva och realistiska mål med emotionella mål, som är garanterat omöjliga att uppfylla.

Varför är det kunskap när en mångfaldskonsult föreläser om vithetsnormen, och något helt annat när en röstfiskande missnöjespolitiker förmedlar samma konspiratoriska världsbild? Varför ska jag kalla det ena populism och det andra woke, cultural studies, postkolonialism, maktanalys eller normkritik när det rör sig om så likartade tankesätt?

Inga kommentarerTags:

En segregerad litteratur har blivit normalt

27 september 2023 av H. | Bloggat

Så här kan det låta på litteraturfestivaler nuförtiden: ”Kände du dig bekväm med att skildra en kvinnas känsloliv?” Det är viktigt att betona att det inte fanns ett spår av anklagelse i frågan, och den manlige författare som fick frågan, irländaren Tadh Mac Dhonnagáin, tog inte det minsta illa upp. Detta sätt att tala om litteratur har redan blivit normalt.

Eller så här. Jag skulle mycket väl kunna ha en svart person i någon av mina romaner, förklarade den brittiska författaren Kate Mosse. ”Men jag skulle inte, till exempel, skriva en berättelse i första person ur en svart sydafrikansk mans perspektiv. Jag tror inte att jag är tillräckligt skicklig, och inte heller att jag har rätt att göra det.”

Mosse citerade sedan författaren Kit de Wall, som har sagt att man ”aldrig ska doppa sin penna i någon annans blod”.

Har fiktiva personer blod? Jag trodde att de hade trycksvärta.

En segregerad litteratur har konsekvenser. Den kommer att få ett segregerat samhälle att framstå som det enda normala, skriver jag i tidskriften Fokus. Nu vet ni vad ni ska lyssna efter på Bokmässan, som börjar imorgon.

 

Inga kommentarerTags:

Polisen har inte tillgång till Migrationsverkets dataregister

27 september 2023 av H. | Bloggat

Polisen har inte tillgång till Migrationsverkets dataregister, skriver jag i senaste numret av tidskriften Fokus. Det är lika absurt som om du var tvungen att ringa en kollega för att söka på nätet, eftersom din arbetsplats inte låter dig använda Google själv.

Ibland har Polisen trott att de letar efter flera olika personer, men en sökning hos Migrationsverket kan avslöja att det rör sig om samma person med flera identiteter.

Gränspolisen, som bevakar flygplatser och hamnar, får använda Migrationsverkets databas Wilma, men på grund av den sekretess som råder mellan myndigheterna har resten av poliskåren inte full tillgång till Migrationsverkets data.

I början av pandemin stod flygplatserna nästintill tomma, och några gränspoliser som hade blivit sysslolösa flyttades ut till vanliga polisstationer. Det som sedan hände fick deras kollegor att tappa hakan. När gränspoliserna gjorde en sökning rasslade det fram personuppgifter som deras kollegor aldrig hade sett. ”Vad jobbar ni med för system”, undrade de poliser som samlats runt datorn. Gränspoliserna var lika förvånade: ”Det här är Wilma, Migrationsverkets databas. Har inte ni tillgång till den?”

Inga kommentarerTags:

Framtiden börjar när vi slängt AI-ideologin på sophögen

12 september 2023 av H. | Bloggat

Jag gör upp med AI-ideologin i senaste numret av tidskriften Axess (nr. 6/2023).

Snart finns det tio miljarder mänskliga medvetanden att umgås med. Vi kan läsa deras romaner, ta del av deras idéer, lyssna på deras musik, men det duger inte åt oss. Vi lockas mer av att ett litet gäng företag försöker få sina dataprogram att simulera att de kommunicerar med oss – att de besvarar frågor, gör research eller producerar skönlitteratur.

Har ni förresten märkt vilket argument som har försvunnit från offentligheten? När internet skulle introduceras var tidningarna fulla av artiklar som talade om för oss att vi inte längre behövde vara passiva konsumenter. Du kan skapa själv, lilla vän! Du ska vara journalist, filmare, musiker …  Nu uppmanas vi, lika entusiastiskt, att sluta vara kreativa och börja konsumera AI-producerad kultur, eftersom det är den typen av teknologi som man för tillfället hoppas tjäna pengar på. Skriv tre ledord, och programmet genererar en sång, en illustration eller en universitetsuppsats åt dig – är det inte fantastiskt!

Det var det här som Steve Jobs pratade om för 40 år sedan, när han presenterade de datorer som skulle förändra alltihop. Finns det någon som kommer ihåg vad han sade? ”Vi konstruerar verktyg som ska utveckla människans förmåga.” På den tiden handlade förhoppningarna om att vi hade fått ett fantastiskt verktyg för att utvidga människans egen intelligens och kreativitet. Jämför med hur det låter idag. Visionerna har krympt rejält. Du slipper lära dig något, slipper vara kreativ, utveckla ditt omdöme eller göra det intellektuella grundjobbet – allt det där kan en app göra åt dig.

Det finns förhoppningsvis en mängd spännande teknologier – som fördjupar vår intelligens, som stimulerar vår krea­tivitet i nya riktningar, som gör oss mer mänskliga, inte mindre – och som fortfarande återstår att utveckla. Vi kommer aldrig att börja föreställa oss dem så länge vi sitter fast i en fantasi om tänkande maskiner.

Kommer det att sluta illa? Det kommer alltid att sluta illa så länge vi förblir duktiga konsumenter som ställer den enda tillåtna frågan: ”Hur ska jag anpassa mig till AI?” Ingen frågar hur de företag som utvecklar AI ska anpassa sig efter människans behov.

 

Inga kommentarerTags:

Dags att ta farväl av argumentet ”sårade känslor”

15 augusti 2023 av H. | Bloggat

Det borde vara dags att ta farväl av argumentet ”sårade känslor”, skriver jag i en understreckare i SvD idag: Den som känner sig mest sårad vinner.
.
Föreställningen om människan som sårad har blivit den centrala modell för självförståelse och omsorg som vårt svältfödda överflödssamhälle erbjuder. Därför är det inte konstigt att så många gör anspråk på att vara traumatiserade. Vad handlar varje Sommarprat om? De sårade känslorna är en ideologi som borde få alla ideologikritiker att vakna.
.
Känslor är inte någon sorts spontana vulkanutbrott som omgivningen bara har att acceptera. Känslor bör, lika mycket som allt annat, vara föremål för analys. De är inlärda, de kan förändras och utvecklas, de har en historia som kan beskrivas och förstås. Det framgår redan av att de sårade känslor som kommer till uttryck i offentligheten kan vara besynnerligt selektiva. Ingen är särskilt sårad av att Kina har satt en miljon muslimer i koncentrationsläger, något som Amnesty International har klassificerat som brott mot mänskligheten. IKO, en muslimsk organisation med 57 medlemsländer, vars kritik av de svenska koranbränningarna har gett upphov till stora rubriker, har till och med berömt regimen i Peking för att ”ta väl hand om sina muslimska medborgare”, påpekar Jojje Olsson på sajten Kinamedia (3/7 2023).
.
För att ytterligare sabotera debattens premisser skulle jag vilja nämna att i det land där man gärna hetsar upp sig över en bokbränning – ”Det borde vara förbjudet att bränna någon enda bok”, ansåg Jonas Gardell i Expressen (3/5 2022) – har en fjärdedel av folkbiblioteken försvunnit i tysthet. Fredrik Nejman beskriver biblioteksdöden i tidningen Vi (29/4 2022).

Inga kommentarerTags:

Dmitrij Gluchovskij, ”Utpost”

25 juli 2023 av H. | Bloggat

Säger jag att gasmask är obligatoriskt tror jag att ni kan gissa i vilket slags framtid vi befinner oss. Dmitrij Gluchovskijs Utpost utspelar sig i ett kollapsat samhälle efter en miljökatastrof och ett förlorat krig – det vill säga på en populärkulturell spelplan som vid det här laget är lika välbekant som läsarens eget badrum.

Gluchovskij är känd för Metro 2033, en serie böcker om de mikrosamhällen som har uppstått i Moskvas tunnelbana efter ett kärnvapenkrig. Han lever numera i exil och hotas av 10 års fängelse för sin kritik av Ukrainakriget. Jag recenserar Utpost i SvD idag.

 

Inga kommentarerTags:

Kierkegaard och den imaginära publiken

23 juli 2023 av H. | Bloggat

Kierkegaard skrev 1846 en lång essä där han kommer ut som en skarpögd massmediekritiker, vars slutsatser fortfarande är giltiga. Du kommer aldrig att se på ordet ”publik” på samma sätt igen efter att ha läst honom.

 

(Forts.)

Inga kommentarerTags:

Prag genom hemliga polisens objektiv

8 juli 2023 av H. | Bloggat

Praha objektivem tajné policie (Prag genom hemliga polisens objektiv) är en fotobok med gatufoto av ett särskilt slag. Den innehåller bilder som den tjeckoslovakiska säkerhetspolisen har tagit i smyg när de övervakade dissidenter och utländska besökare under 1970- och 80-talen. Att bläddra genom dem i efterhand är en märklig upplevelse, som jag har försökt beskriva i en artikel för Fotografisk tidskrift: Prag genom den hemliga polisens lins.

På den tiden var övervakning ännu ett hantverk. Den hemliga polisens medarbetare måste nöta skosulor på gatan, framkalla sin film, skriva rapporter på skrivmaskin. Idag är digital massövervakning en storindustri (för SvD har jag tidigare skrivit om ”surveillance capitalism”). Boken om säkerhetstjänstens foton har också gett mig anledning att fundera över civilkurage, och på vad som oavsiktligt har fastnat i bakgrunden på bilderna. Utan att vara medvetna om det dokumenterar polisfotograferna den slitna och förfallna stad som deras system har lett fram till; vissa byggnader verkar inte ha fått något underhåll sedan 1939.

På bilden ovan syns Milan Kundera i samtal med dissidenten Božena Lisová. Säkerhetstjänstens medarbetare fångade ibland varandra på bild; mannen i bakgrunden är en av dem. Hans kamera är dold i portföljen, det är därför han håller den så onaturligt. Boken har getts ut av det tjeckiska Institutet för studiet av totalitära regimer (ÚSTR) och finns gratis tillgänglig som pdf här (klicka på länken ”Publikace je volne ke stazení zde”).

Inga kommentarerTags:

Kant och artificiell intelligens

4 juli 2023 av H. | Bloggat

Vad är artificiell intelligens? Kant skulle svara: människans återinträde i en självförvållad omyndighet. Nick Bostrom och andra som varnar för att vi kan tappa kontrollen över AI har missförstått vad som är på gång: hela lockelsen med AI handlar om att slippa kontroll.

Kants klassiker Svar på frågan: vad är upplysning? har fått förnyad aktualitet i AI-åldern, skriver jag i dagens understreckare i SvD: Den viktigaste varningen om AI

_____

Ur artikeln

… där befinner vi oss nu, efter att vi har ägnat drygt 200 000 år åt att ta oss ur vår ursprungliga omyndighet. När omyndigheten inte längre påtvingas oss av naturen blir en självförvållad omyndighet alltmer lockande. I det läget framstår AI som en lösning. Äntligen ska vi bli tvungna att underkasta oss en yttre, överlägsen kraft – om vi så måste bygga den själva. Det här är de starka emotionella behov som Kant vill utmana.

(Forts.)

Inga kommentarerTags:

Rolf Classon: Galagoboken

10 juni 2023 av H. | Bloggat

Det var sällsynt kul att skriva en understreckare om serietidningen Galago!

Förläggaren Rolf Classon beskriver sina 23 år med Galago som en lång, stökig och avundsvärd fest. Två saker slår mig när jag läser hans bok.

För det första fångas jag av ett sidospår: 2023 är det fullständigt surrealistiskt att läsa Classons beskrivningar av ett sunkigt Stockholm fullt av tomma lokaler och billiga lägenheter. Istället för Spy bar: en bokhandel! Att öppna dörren ”var som att kliva in i en butik i San Francisco, inte bara därför att litteraturen, tidskrifterna och affischerna andades Flower Power, utan därför att killen bakom disken kom därifrån.” Münchenbryggeriet: övergivet, bara att ockupera och ordna konserter. I en labyrintisk källare under dagens Sturecompagniet fanns punkband, konstnärer och en teatergrupp.

För det andra: det vore inte hederligt om jag skrev den här understreckaren utan att nämna att den febriga känsla av frihet som uppfyllde Classon har försvunnit från svenskt kulturliv – inklusive Galago. Fyrtio år senare har vi en ung generation vars kulturella projekt handlar om att inskränka vad som är möjligt att säga, tänka, publicera eller fantisera om. Lars Hillersbergs undergroundtidning Puss hade slagordet ”Puss gör korv av heliga kor!” Nu har vi en generation som behärskar konststycket att förvandla korven tillbaka till kon.

Vad beror det på? Tror man att populärkultur alltid berättar något om samtiden, avsiktligt eller oavsiktligt, borde det vara värt att undersöka.

I min understreckare lägger jag fram några gissningar.

Inga kommentarerTags:

Vänstern är som Theseusskeppet

16 maj 2023 av H. | Bloggat

Med vänstern är det som med Theseusskeppet. De ursprungliga målen och idealen har bytts ut under resans gång, bit för bit, och det skepp som nu seglar under den välkända röda flaggan har inte mycket gemensamt med det som en gång startade sin resa.

Att vara vänster på 2020-talet är att föredra subjektiva känslor framför rationalitet och upplysningsvärderingar. Vänstern föreställer sig samhället som en organisk helhet av oförenliga kulturer där alla vet sin plats. På förvånansvärt många punkter är vår tids mest progressiva värderingar identiska med förra sekelskiftets konservativa eller reaktionära ståndpunkter. Metamorfosen har skett lika långsamt och listigt som när Argo ersattes spik för spik och planka för planka.

För att förstå hur förvandlingen gick till har jag läst Johan Söderbergs Kritik av underdog-metafysiken, och skriver om det i dagens understreckare i SvD.

Söderberg reder ut de idéhistoriska trådarna och visar hur reaktionära tyska idéer (Nietzsche, Heidegger) plockas upp i Frankrike efter andra världskriget, paketeras om och skickas ut i världen som progressivt tänkande. Vänsterns normkritik kommer aldrig att utmana marknaden, menar Söderberg. Tvärtom, den ”står i hemlig förbindelse med den ’spontana ordning’ som marknaden genererar”. Vänstern går, lydigt som en sömngångare, längs det streck som nyliberalismens föregångare Hayek ritade upp 80 år tidigare.

_____

På tal om Foucault är det för övrigt en underbar ironi att ett samhälle där hans böcker har vördats som ett evangelium samtidigt har byggt upp ett panopticon som är långt mer omfattande än de institutioner han beskrev. Jag syftar förstås på internet.

Inga kommentarerTags:

AI förfalskar källtexter

2 maj 2023 av H. | Bloggat

Senaste nytt på AI-fronten: ChatGPT har börjat förfalska källtexter. Ställ en fråga, och ChatGPT kan svara med hänvisning till tidningsartiklar som inte existerar – men som programmet har skrivit själv, med verkliga journalisters namn. Det har redaktörerna för The Guardian upptäckt.

Det finns en viktig slutsats att dra här: ingenting har gått fel. Det här är inte ett olycksfall i arbetet. De fejkade Guardian-artiklarna visar att ChatGPT fungerar exakt enligt specifikationerna. Vi har inte skapat ett användbart researchverktyg, vi har skapat ett program som genererar falsk och otillförlitlig information.

Kan vi sluta låtsas att AI är en kunskapsteknologi? Det vore rimligare att säga att den riktning längs vilken vi utvecklar AI syftar till att förinta kunskap, kreativitet och mänsklig mognad. Det skriver jag om i Kvartal idag: AI har börjat förfalska kunskap.

_____

Här är ytterligare ett exempel på den falska information som ChatGPT har börjat uppfinna på egen hand; jag hoppas att det kan ge näring åt läsarens fantasi. En amerikansk jurist bad nyligen ChatGPT att gå ut på nätet och söka efter akademiker som hade begått sexuella övergrepp. Programmet svarade med en lista där verkliga förövare blandades med oskyldigt anklagade. Jonathan Turley, som är professor i juridik vid George Washington University i Washington, påstods ha förgripit sig på sina studenter under en resa till Alaska som aldrig har ägt rum. Som källa hänvisade ChatGPT till en artikel i The Washington Post från 2018 – en artikel som aldrig har publicerats, eftersom programmet har skrivit den själv.

_____

Bonus: läs också fysikern Ulf Danielsson, som kyler ner AI-hypen en aning: ”I själva verket är det lika orimligt att tro att en dator som simulerar språkanvändning blir medveten som att det börjar regna och blåsa inuti en dator som beräknar vädret.” (DN 2 maj 2o23.)

Inga kommentarerTags: