Stefan Zweig: Amok

25 augusti 2015 av H. | Bloggat

Idag skriver jag i GP om Stefan Zweigs novellsamling Amok. Någon sorts kontakt har uppstått mellan vår tid och Zweigs, som om nerver har funnit varandra och förkortat avståndet, men helt övertygad blir jag inte av Zweigs noveller.

Inga kommentarerTags:

Tolstoj: Ett enkelt, vardagligt och fasansfullt liv

24 augusti 2015 av H. | Bloggat

Bakom den här recensionen finns ett sammanträffande av det slag man bara måste ta vara på. En kompis jag inte träffat på länge berättade om en bok som gjorde stort intryck på honom när han var ung. Den innehöll en mening som grep honom omedelbart: ”Ivan Iljitjs liv var enkelt, vardagligt och fasansfullt.”

Det var en fantastisk mening tyckte jag också, och sökte upp boken: Tolstojs Ivan Iljitjs död. Det visade sig att den just har kommit i svensk nyutgåva. Nu har jag skrivit om den för GP.

Inga kommentarerTags:

Henri Michaux: ”Vinkelben”

17 augusti 2015 av H. | Bloggat

”Den plats dit ’de’ aldrig når och aldrig skulle kunna nå, som du periodiskt återfinner och där du vistas ensam, det är din plats som du aldrig ska byta bort för en plats i språket, bilden, musiken, samhället. Det är din äga, reserverad för dig, ändå nästan ändlös, platsen för ditt bestånd.”

Om den här lilla boken fick det öde den förtjänade skulle den skjutas in i vår tid som när en kadmiumstav skjuts in i en överhettad kärnreaktor, skriver jag om nyutgåvan av Henri Michaux Vinkelben. Recension i SvD.

Det var märkligt att skriva om en författare som jag upptäckte för mer än tjugo år sedan och som har varit en del av mina tankar sedan dess, som jag har läst, återvänt till och tröttnat på, som har varit där även när jag har låtit hans böcker ligga i träda, mer en kroppsdel än en författare …

Passa också på att göra ett besök hos förläggaren och översättaren Roger Fjellström, som ensam har gjort mer än någon annan för att introducera Michaux i Sverige.

Inga kommentarerTags:

Lars Jakobson: De odödliga

13 augusti 2015 av H. | Bloggat

Lars Jakobson skriver kompakt och informationsmättat. En Stephen King hade behövt 600 sidor för den här berättelsen och en Knausgård förmodligen 600 biljoner sidor (varje fotsteg måste med); Jakobson nöjer sig med 153. Det är som att äntligen möta en vuxen i ett bibliotek fullt av tonåringar.

Jag har recenserat Jakobsons nya roman De odödliga för GP.

Det är förresten ingen slump att hans senaste böcker har formgivits i samma stil som den gamla Forum-serien. Söker man på Erik Ellegaard Frederiksen, som formgav Forumbiblioteket 1960, hittar man en artikel av … Lars Jakobson.

Inga kommentarerTags:

Kipling – den omättlige iakttagaren

13 augusti 2015 av H. | Bloggat

Idag skriver jag om journalisten och den omättlige resenären Kipling i SvD: Motsatser är Kiplings nerv.

Menade vi allvar med vår uppgörelse med kolonialismen skulle vi minnas slavhandlare som McGarel i stället för diktraden ”the white man’s burden”. Samt: ”komplexa” författare beskrivs med förundran, som en sorts konstiga djur. Komplexitet är väl människans normaltillstånd. Mysteriet är de enkelspåriga författarna.

Kipling är fortfarande kontroversiell (alla artiklar om honom måste säga det). Men som väska duger han! Väskföretaget Kipling skriver på sin hemsida att man har lånat namnet från ”den välkände och bereste författaren”.

Inga kommentarerTags:

En malström av epilepsi och svart tusch

15 juli 2015 av H. | Bloggat

Jag recenserar David B.s seriealbum Epileptisk för GP.

”Det finns ett raseri inom mig som jag håller i schack genom att teckna oavbrutet” – så beskriver David B sig själv som barn. Helst ritar han anstormande mongoler. ”Jag har tillräckligt med ursinne i mig för hundratusen krigare.”

När brodern Jean-Christophe är i sjuårsåldern får han svårartad epilepsi med flera anfall om dagen. Sjukdomen tar över familjens tillvaro helt och hållet. Att döma av hur han tecknat dem är föräldrarna stramt normala sextiotalsmänniskor, men när läkare och specialister inte kan erbjuda någon bot börjar de prova japansk alternativmedicin, spiritism och alkemi. Familjen dras in i en malström av svart tusch och ockulta behandlingsmetoder.

Inga kommentarerTags:

Roland Paulsen och elefanten i rummet

12 juni 2015 av H. | Bloggat

Det kan väl inte bara ha varit jag som undrade varför ingen nämnde elefanten i rummet. Det var ju en ganska stor elefant. Den befann sig högst uppe i Kulturhusets överfulla kafé den 10 maj – det vill säga när Roland Paulsen diskuterade arbetslinjen med nationalekonomen Andreas Bergh och författarna Lena Andersson och Elise Karlsson.

(Forts.)

7 kommentarerTags:

Astrid Lindgrens krigsdagböcker

11 maj 2015 av H. | Bloggat

”Hitler ligger väl förmodligen och tuggar mattor nu ett slag igen”, kommenterar hon när Führern inte visade sig under det smått desperata tioårsfirandet av partiets maktövertagande 1943. Astrid Lindgrens krigsdagböcker från åren 1939–45 är skrivna med en blivande författares ivriga intresse för vad som pågår, som om hon törstade efter något att använda sin förmåga till. Några illusioner om vad ett modernt krig innebär har hon inte: sonen Lars ”skulle jag skjuta själv, tänkte jag, hellre än att släppa honom ut i kriget.”

Jag skriver om Astrid Lindgrens krigsdagböcker i UNT.

Inga kommentarerTags:

Måste satir alltid sparka uppåt?

4 maj 2015 av H. | Bloggat

Egentligen borde vi leva i en lysande tid för satirtecknare. Alla är missnöjda och tror att vi är på väg åt helvete, de politiska motsättningarna blir allt hätskare, krig och konflikter dominerar nyheterna, de sociala orättvisorna växer. Klyftan mellan fattiga och rika är snart lika stor som vid förra sekelskiftet – alltså kunde man vänta sig att vår satir var i nivå med 1910-talets.

För mig är 1900-talets första årtionde satirtecknandets guldålder. Jag har periodvis hetsätit tecknad satir och varje gång jag bläddrar genom böcker med de senaste hundra årens teckningar händer något särskilt när jag passerar de där åren. Där och bara där finns en särskild elektricitet som får håren att vilja resa sig på armarna. En satir som var grafiskt elegant och befriande vass. (För att genast försvaga mitt resonemang lite: visst har det funnits utmärkt satir både förr och senare. Jag skulle vilja nämna Honoré Daumier, David Low under andra världskriget, tidningen MAD under dess bästa år och Robert Crumb.)

I jämförelse med 1910-talets tecknare ter sig den satir som görs idag alldeles för lam. Trots att förutsättningarna borde vara lika goda som för hundra år sedan lyckas vår tids tecknare inte fokusera sin satir till en liknande svetslågeskärpa. Vad beror det på?

(Forts.)

3 kommentarerTags:

Svetlana Aleksijevitj – Tiden second hand

29 april 2015 av H. | Bloggat

Jag har skrivit om Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand – ett enormt intervjuprojekt som skildrar rysk samtidshistoria från andra världskriget till idag – för den norska kulturtidskriften Vagant.

Nu finns texten på nätet: De ryska rösternas bok.

Illustration: Andreas Töpfer

Inga kommentarerTags:

Pappersböcker – snart lika suspekt som kontanter

20 april 2015 av H. | Bloggat

Pappersläsning kan snart vara lika suspekt som viljan att betala med kontanter istället för kort – och det är inte svårt att föreställa sig en subkultur som föredrar pappersböcker för att de vill flyga under radarn. Jämfört med sociala medier har tryckta texter en mängd begränsningar, men begränsningarna kan snart framstå som deras stora fördel.

Mobiltelefoner, läsplattor och datorer är informationsteknologi i en mycket bokstavlig bemärkelse – teknologi som är till för att samla information om dig. Det märks när man godkänner allt som en gratisapp måste ha tillgång till innan man kan använda den. En tryckt bok frågar inte efter dina vänners mailadresser och skickar inte rapporter om dina läsvanor till okända mottagare.

En annan fördel är att papperstexter inte kan ändras i efterhand. När en tryckt text är spridd befinner den sig utanför all kontroll. Ingen kan gripa in i böckerna i din bokhylla och på avstånd förändra texten på boksidan. Amazon kan däremot redigera texten i redan sålda e-böcker – eller vid behov radera dem från sina kunders läsplattor, eftersom man inte köper en e-bok på samma villkor som en fysisk bok. Praktiskt i många fall – tryckfel kan rättas automatiskt – men det betyder också att vi närmar oss det tillstånd av konstant föränderliga texter som Orwell beskrev i ”1984”. Sanningsministeriet sysslade med att redigera innehållet i dagstidningar och böcker. Utan pålitliga källtexter får vi ett minneslöst samhälle.

Inga kommentarerTags:

Valerie Solanas – närmare Charles Bukowski än du tror

20 april 2015 av H. | Bloggat

Jag skriver om Vakerie Solanas bortglömda pjäs Up your ass, som nu kommit i svensk översättning: Skruvar desperation till smarta repliker (SvD 15 april).

Ifall någon undrar om Solanas är manshatare skulle jag vilja svara retsamt: Nej, hon är amerikan. Hon har den där särskilda, amerikanska förmågan att skruva desperation och bitterhet till erfarna, streetsmarta repliker. En lättkonsumerad stöddighet som är till för att ta plats, men som också är noga med att underhålla sin omgivning, så att folk inte tröttnar och riktar sin uppmärksamhet någon annanstans.

2 kommentarerTags:

Tomas Tranströmer

28 mars 2015 av H. | Bloggat

… det jag uppskattar hos Tranströmer är den öppning mot skräck, sorg och osäkerhet som finns i hans dikter. Han befinner sig långt ifrån den fördomsfulla bilden av honom som den skicklige hantverkaren som skriver snäll metaforpoesi om naturen. I en av hans texter sticks en lång, grå båtshake in genom fönstret bland människorna på en nervig och glittrig fest (om jag minns rätt). Det är en av mina favoritrader.

När jag letar efter den där båtshaken hittar jag så mycket annat, alltför mycket annat. Till exempel det här, om hur han blir trött när han kör, lägger sig att sova i sin bil och inte känner igen sig själv när han vaknar.

Plötsligt är jag vaken och känner inte igen mig. Klarvaken, men det hjälper inte. Var är jag? VEM är jag? Jag är nånting som vaknar i ett baksäte, snor omkring i panik som en katt i en säck.
[...]
Men omöjligt att glömma de femton sekundernas kamp i glömskans helvete, några meter från stora vägen där trafiken glider förbi med påslagna ljus.
(ur Mörkerseende)

Inga kommentarerTags:

Simon Stålenhag: Ur varselklotet

21 januari 2015 av H. | Bloggat

Simon Stålenhag målar svensk 80-talstristess försedd med robotar, svävande fraktfarkoster och förfallna rester av stora, gåtfulla maskiner. Kombinationen är en fullträff av det där sällsynta slaget som verkar fullständigt självklar efter att den är gjord. Har man växt upp i liknande miljöer under ungefär samma tid är igenkänningen total. Ibland lägger han också till små dinosaurier med fågelpigga ögon. Bilderna har kunnat ses på hans sajt simonstalenhag.se och har väckt stor uppmärksamhet det senaste året, även utanför Sverige (bland annat i tidskriften Wired och på sajterna io9 och The Verge).

I höstas publicerade rollspelsstudion Fria Ligan en bok med hans målningar: Ur varselklotet. Jag skrev om boken för Göteborgs-Posten (25 dec. 2014) – recensionen kan nu läsas på nätet hos GP.

2 kommentarerTags:

Bruno K. Öijer

21 januari 2015 av H. | Bloggat

Jag har recenserat Bruno K. Öijers senaste diktsamling Och natten viskade Annabel Lee för Ny Tid.

Öijer började som en poet som fyllde sina dikter med en sorts romantisk rekvisita – spelkort, vinglas, cigaretter, lite som att kliva in i en punkig antikvitetsaffär – men har utvecklats till en poet vars huvudsakliga ämne är sorg. Han är aldrig så bra som när han skriver om sorg och förlust; här är hans precision i nivå med Tomas Tranströmers. Han kan göra metaforer som får en att känna att språket har sträckt på sig och växt en bit: plötsligt blev detta möjligt att säga. Tvivlar man på att det går att tala allvar på modern svenska (jag ska erkänna att jag gör det ibland) behöver man läsa någon av hans senaste diktsamlingar.

Inga kommentarerTags: